Ninni Broms Dahlgren, 2009-09-21

Holmsund, det lilla sågverks- och hamnsamhället utanför Umeå, är platsen i Svart kvark. Berättelsen rör sig genom tre tidsperioder, tidigt trettiotal, åttital och nutid. Holmsund är i stort detsamma hela tiden; litet, blåsigt och ett ställe där alla känner till varandra men där avståndet mellan människor är så stort att det nästintill är omöjligt att övervinna. Fyra ungdomar med inbördes mycket olika personligheter och bakgrund, finner en gemenskap. Josefa är den med tydligast utanförskap, hon är dotter till en fd splitvedsjänta, en ensamstående kvinna som nu måste försörja sig genom att sälja smuggelsprit från de utländska fartygen. Josefa tvingas hjälpa henne och fastnar därmed i sin mors spår och rykte. Sandor dras till Josefa för hennes självständighet, ärlighet och frihetslängtan. Väninnan Mildred kommer från en stabilare miljö men utmanar sin familj och beundrar Nikanor, den ensamme, obändige och vrede ynglingen. Det som händer dem, deras oförlösta längtan och Josefas försvinnande följer med i berättelsen femtio år senare. Där möter vi Lilly-Linn och Lars som är barnbarn till de udda människorna i Holmsund och som därmed också har ärvt sin sociala position. Den unga Alexandra kommer nära Mildred som har blivit samhällets tokkärring, hon som går omkring med en papegoja på axeln. Varför blev du udda, vad hände dig? Alexandra vill veta, hon känner sig själv olycklig med det sociala trycket och lider med Lilly-Linns hopplösa försök att få höra till. Till en början famlar berättelsen efter en riktning lika vilset som de fyra unga, men i bokens andra och tredje del blir handling och mening allt tydligare. Framförallt är det en stark skildring av kvinnornas utsatthet och förtvivlan, hur några går under medan andra bryter sig loss och finner sin alldeles egna väg i livet.