Jan-Olov Carlsson, 2009-12-08

Med Svart arbete återkommer Rolf Almström som romanförfattare. Det är en påträngande skildring av klassamhället som det ter sig idag, men också en politiskt anklagande roman om vad som blir kvar när folkhemstanken krackelerat och solidariteten urgröpts. Som bonus är boken välskriven och spännande

Danny och några av hans polare från skoltiden, Nisse Nubb och Mikko, har blivit kvar i förorten Västra Frölunda. Utan utbildning och en våldsamt stigande arbetslöshet ter sig inte framtidsutsikterna speciellt lysande för någon av dem. Inte blir det bättre av trassliga hemförhållanden, missbruk och kriminalitet. Det blir till en kamp om brödfödan varje dag. Danny försöker ordna för sig och vännerna genom att åtminstone kunna få några svartjobb i rivningsbranschen. Under ett sådant jobb får Mikko en vägg över sig, med vådliga konsekvenser för i svartjobbsbranchen finns inga försäkringar. Nisse Nubb blir en fara för jobbarkompisarna, ständigt stenad av droger.

 

Danny varken drogar eller röker. Han vägrar ta hjälp från samhället eftersom han inte anser sig ha gjort sig förtjänt av det.  Han upprätthåller någon slags värdighet och moral som är raka motsatsen till roffarsamhällets. Danny reflekterar över livet, trasslar till det i de sociala relationerna, förälskar sig och hamnar allt djupare in i svartbranschen, där han så småningom anförtros en del viktiga transporter av svarta pengar.

 

Svart arbete utvecklas till en spänningsroman utan att för ett enda ögonblick tappa den sociala dimensionen eller klassperspektivet. Danny rycks med i ett allt intensivare tempo som han inte själv kontrollerar. Lojaliteter sätts på prov, liv står på spel och utgångar sökes. Även om vänskapen med ungdomsvännerna utsätts för stora påfrestningar är den grundläggande solidariteten obruten. Samma sak gäller svartjobbarna, som klämda mellan skrupelfria ”entreprenörer” och ombudsmän från byggnads bara har varandra att ty sig till.

 

Det finns en återhållen vrede både i och mellan raderna. När de politiska visionerna om rättvisa och jämlikhet, utan större motstånd utmanövrerats av borgerlighetens tal om frihet och ansvar, då blir resultatet det samhälle som Almström beskriver. Samtidigt uttrycker bokens huvudpersoner en omisskännlig galghumor, hopplösa förlorare som de är. Dialogerna känns trovärdiga med öppna, oavslutade meningar som i ett trevande och sökande resonemang.

 

Jag kan inte låta bli att dra en parallell mellan Rolf Almström svarta och illusionslösa beskrivning av unga människors utsikter i betongförorten, med den amerikanske ”country noir”-författaren Daniel Woodrell, som på ett osentimentalt sätt skildrar resignation, droger, kriminalitet och djupaste misär bland ung, vit arbetarklass på amerikansk landsbygd. Rolf Almström ”förorts noir” är också en hårdkokt arbetarskildring med samma starka sociala och politiska innehåll. Den förtjänar därmed samma breda uppmärksamhet och läsekrets.