Jan-Olov Carlsson, 2010-02-25

En av vårens på förhand mest uppmärksammade roman är Sofi Oksanens Utrensning. Romanen har fått stor uppmärksammad i Finland och prisad med både Finlandiapriset och Runebergpriset, dessutom nominerad till Nordiska Rådets litteraturpris. Den har också blivit en internationell försäljningssuccé. Det är alltså med högt ställda förväntningar som man bläddrar sig genom Estlands moderna historia förkroppsligad i ett intensivt och laddat möte mellan två utsatta kvinnor från olika generationer

I centrum står den ensamma gumman Aliide Truu som hela sitt liv blivit trogen sitt barndomshem, en liten bondgård på den estniska landsbygden. Till gården kommer en ung kvinna, Zara, under dramatiska former. Tillsammans bär de på en sammanflätad historia i flera tidsplan. Berättelsen spänner från själständighetens dagar, över det tyska stöveltrampet och den sovjetiska ockupationen, tvångskollektiviseringen, angiveriet och förvisningarna, till dagens råa marknadsekonomi och sexindustrins tygellösa expansion. Sofi Oksanen ät född i Jyväskylä, Finland, men har en estnisk mor och hon redogör på ett närmast obarmhärtigt sätt om Estlands nationella trauma.

Aliide och hennes syster Ingel blir båda förälskade i bonden Hans. Han är nationellt sinnad och med ett misstänkt samröre med tyskarna under kriget dras nätet åt även runt Aliide och Ingel av den ryska säkerhetspolisen. En blind och självisk kärlek får Aliide att begå ett oerhört svek mot sin syster. Deras överlevnadsstrategier är fullständigt olika. Aliide blir kvar, Ingel tvingas bort. Priset är högt för dem båda. Oksanen tränger in i smutsen, stanken och våldet med en fysiskt påträngande prosa.

Zaras uppdykande blir en vändpunkt för Aliide. Systerskapet är outtalat men starkt. De delar samma brutala erfarenhet av utnyttjande och våld. Men Zara utgör också ett hot. Sakta och obönhörligt väcks misstanken om att hon bär med sig demonerna från det förgångna. I Zaras berättelse anas en slutlig uppgörelse med Aliides förflutna. Men Zara representerar också de uppskruvade förväntningarna bland ungdomar i öst efter murens fall. Hon har växt upp i fjärran Vladivostok, lockas till väst och utvecklingen gestaltas av hallickarnas råa mentalitet och traffickingoffrens outhärdliga situation. Våldet mot kvinnor förblir densamma oavsett tid, rum och ideologi. Utrensning gör stundtals ont att läsa.

Oksanen förenar en detaljrikedom med en analys historiska skeden. Hon levererar spänning och dramatik parallellt med en omsorgsfull bearbetning av ett inre tankeliv. Romanens onda handlingar har inte sällan goda motiv, och till synes goda handlingar sker med onda motiv. Offren är själva också förövare. Personliga och nationella öden interagerar. Sammansattheten övertygar och det är bara att kapitulera inför Oksanens bedrift som från början var avsedd för teaterscenen, och som är på väg att sättas upp som opera i Tallin.

Utrensning är en roman om kvinnors kamp och systerskap. Utrensning är en inträngande psykologisk skildring av svek och förräderi ställd mot rädsla och självbevarelsedrift. Kort sagt, Sofi Oksanens Utrensning håller för de högt ställda förväntningarna. Efter den sista sidan vill jag inget annat än att slå ihjäl den symboliska flugan som irriterar och äcklar.