Ninni Broms Dahlgren, 2010-05-27

Smaken är Muriel Barberys debutbok och kom ut i Frankrike före Igelkottens elegans, den bok som blev en formidabel försäljningssuccé. Portvakten Renée, huvudpersonen i Igelkottens elegans skymtar förbi i Smaken som en av de människor som omger Pierre Arthens, den mäktige gastronomikritikern.

Inte sällan träffar man på arga kockar som vresigt, intolerant och med känslomässig trubbighet dömer ut andras försök att laga till en rätt. Här handlar det om en person som begåvats med en vass penna och en förfinad smak och som skoningslöst skriver ner eller hyllar kockar och restauranger med recensioner som verkligen sätter igång ens egna smaklökar.

Pierre Arthens förmåga har givit honom så stor makt att det stigit honom åt huvudet. Han har blivit en gud inom sitt gebit. Hans omgivning både beundrar, fruktar och hatar honom, hans barn har aldrig fått hans uppmärksamhet, hustrun behandlar han med stor nedlåtenhet.

Den egocentriske kritikern får beskedet av sin läkare att han har ett dygn kvar att leva. När han går igenom sitt liv återkommer han till sina minnen av mat och smak i barndomen, och inte bara smaken utan också hela den omgivning som skapade upplevelsen. Berättelsen formar sig till en kamp mot tiden för att finna den ultimata smakupplevelsen som skänkt honom den allra största njutningen.

Muriel Barbery skriver på ett rakt men samtidigt fylligt språk utan krusiduller som gör att läsning sker utan minsta ansträngning. Mest njuter jag av de korta kapitel benämnda Kött, Fisk, Rostat bröd, Whiskey, Majonnäs där kritikern kommer fram till att det är språket och samtalet i samvaron som han egentligen har uppskattat mer än själva maten. Personer i berättelsen framträder inte i några djupare nyanser, det är frosseriet i ord och smaksensationerna som stannar kvar i minnet. För mig blev texten interaktiv, jag måste bara baka briocher och ge mig ut på jakt efter plommonmarmelad!