Jan-Olov Carlsson, 2010-08-31

Trots det enorma intresse som finns kring Stieg Larssons Milleniumtrilogi och även hans person har Jan-Erik Pettersson politiska biografi om Stieg Larsson passerat relativt obemärkt. Det är synd eftersom den har många kvalitéer. Pettersson bok om Stieg Larsson är behagligt fri från spekulationer och sensationsmakeri.

Jan-Erik Pettersson, journalist och tidigare bl.a. förlagschef på Ordfront förlag, följer den biografiska traditionen att arbeta sig fram i kronologisk ordning. Han har delat in Stieg Larssons liv i tre perioder. Aktivisten handlar om ungdomstiden och det politiska uppvaknandet. Kartritaren är en utförlig genomgång av det antirasistiska engagemanget och slutligen Deckarförfattaren som tar upp Stieg Larssons författarambitioner och Milleniumtrilogins tillkomst.

Till en början ger sig Jan-Erik Pettersson ut på en resa till de trakter där Stieg växte upp. Resan går från Umeå upp till de norra delarna av Västerbotten. Stieg växte upp med sina morföräldrar på en liten gård i Bjursele i samma trakter som fostrat författare som P O Enquist, Sara Lidman och Torgny Lindgren. En tillfällighet förstås, och helt olika genrer, men det drivna berättandet kanske bottnar i en tradition som inte ska underskattas. När morfar Severin dör flyttar Stieg till Umeå och föräldrarna. Stieg blev tidigt en del av radikaliseringen och hamnade politiskt i den trotskistiska rörelsen. Solidariteten med tredje världen och det internationalistiska perspektivet fångar Stieg mer än många av sina politiska vänner. Han omsätter ord till handling. Stieg Larssons engagemang i Eritrea och på Grenada ges en utförlig beskrivning och bakgrund.

Tydligast blir den politiska tonvikten i biografin i avsnittet kring Stieg Larsson kamp mot högerextremism och rasism. Stieg byggde upp ett imponerande kontaktnät av personer som undersökte och infiltrerade de högerextrema grupperna, han initierade och medverkade i tidningsprojektet Expo och han skrev böcker i ämnet. För Stieg blev det ett livsval som innebar stora personliga konsekvenser. Hotbilden, de ekonomiska problemen, arbetsbelastningen, m.m. blev en vardag som Stieg tycktes uthärda, men som ändå någonstans hade ett högt pris. Jan-Erik Pettersson egna kunskaper om efterkrigstidens högerextremer är breda, om än inte så djupa som Stieg Larssons. Pettersson begränsar sig inte till att beskriva Stieg Larssons engagemang och livsverk. Han förmedlar en insiktsfull och delvis skrämmande redogörelse om förändringen av det politiska klimatet i landet under denna tid. Den efterlämnar samma känsla som efter läsningen av Gellert Tamas Lasermannen.

Deckarintresset var inget nytt intresse som vaknade hos Stieg under hans sista år livet. Han var tidigt fast i SF-genren och deckarslukandet pågick hela livet. Hans kunskaper i ämnet var alltså stora och skrivandet hade varit hans vardag. Steget till det egna författandet var inte långt och Stigs arbetskapacitet var omvittnad. Pettersson spårar detaljer i Millenumböckerna tillbaka till Stiegs liv och egna erfarenheter. Inte helt oväntat finns det en hel del av den varan, allt från miljöer och karaktärer från barndomen, kunskaper i säkerhetstänkande, framställande av journalistiska produkter och mycket annat. Med Milleniumtrilogin tar Stieg Larsson klivet in i den samhällsorienterande deckargenren med ställningstaganden och en politisk agenda som sträcker sig längre och är tydligare än många av sina samtida kollegor. Som ett avslutande bonusmaterial serverar Jan-Erik Pettersson en analys av det svenska deckarfenomenet i allmänhet och fenomenet Stieg Larsson i synnerhet.

Nejvisst, det framkommer inte mycket som vi inte redan visste. Och som biografi har den ett uppenbart problem. Eva Gabrielsson, livskamrat under nästan 35 år, har inte medverkat. Förklaringen står säkert att finna i att hon skrivit en egen bok om Åren efter Stieg i samarbete med en fransk journalist. Den väntas först komma på franska. Intresset för hennes egen berättelse kommer vida att överstiga alla andra försök till levnadsteckningar av Stieg Larsson.

Jan-Erik Pettersson garderar sig emellertid omgående i inledningen: ”Denna bok är ingen biografi i traditionell mening. Det är en bok om den offentliga personen Stieg Larsson, om hans verksamhet och skrivande, om samspelet mellan Stieg Larssons liv och verk och samhällsutvecklingen i stort”. I den föresatsen är det en lyckad bok, en seriös biografi om Stieg Larsson är med nödvändighet politisk.