Ninni Broms Dahlgren, 2011-02-27

FN står inför val av generalsekreterare för perioden 2012-2017. Den nuvarande generalsekreterare Ban-Ki-Moon kan bli omvald och han anstränger sig för att få förnyat förtroende. Men frågan är om Inga-Britt Ahlenius trettiosidiga rapport, som ger honom kraftigt underbetyg som ledare, kommer att påverka beslutet om vem som ska inneha världens viktigaste ämbete.

Niklas Ekdal, förre DN-journalisten, har med rapporten som underlag och efter samtal med Ahlenius skrivit boken Mr Chance – FN:s förfall under Ban-Ki-Moon. Det är en bister läsning, i synnerhet som man gärna vill tro att FN verkligen gör skillnad när det gäller mänskliga rättigheter, fredsbevarande och konfliktlösning i världen. Ban reser många mil, håller många tal, har många prioriteringar för förändring, men resorna är utan mål och mening, talen bara retorik och prioriteringarna stannar på pappret. ”He does no harm” är utrikesminister Bildts kommentar, men det är en felaktig analys av att missköta detta viktiga jobb. Ett försvagat FN ger de starkare större spelrum att agera i egen sak.

Inga-Britt Ahlenius är revisorn som tog strid för att frigöra granskningen av den svenska statens finanser från de politiska makthavarnas inflytande. Det gjorde hon som chef för Riksrevisionsverket, och så pass bra att regeringen fick kalla fötter och motsatte sig förlängningen av mandatet som chef. ”Bosse vill byta” hette det och syftar på Bosse Ringholm så då var finansminister. Det gick inte, Inga Britt Ahlenius fortsatte tack vare kompetens och oförvitlighet! Sedan gick hon vidare till EU för utredning av korruption inom EU-komissionen. Hon har också arbetat med att bygga upp revisionen i Kosovo. Under de senaste 5 åren har hon varit undergeneralsekreterare med ansvar för FN:s granskningsfunktion, OIOS – Office for International Oversight Services. Den kritiska slutrapporten kom 2010. Det är inte för inte som hon kallas ms Fearless. Ban-Ki-Moon ägnar mycket tid åt att rekrytera ja-sägare till ledningen, han tål inte kritik och kan ibland fara ut i häftiga raseriutbrott om han blir motsagd. Personerna kring honom ges endast ettåriga mandat för att hålla staben i osäkerhet om en fortsättning vilket ger en instabil och kraftlös ledning.

Tillsättningen av Ban var en reaktion främst från USA på Kofi Annans självständiga ledarskap och hans kritik av USA:s intervention i Irak. Ban, som är född 1944, upplevde Koreakriget och tvingades fly från sin hemby, han har minnen av att se byn brinna. Han växte upp i det Sydkorea som skapades av FN. När han valdes till generalsekreterare var han Sydkoreas utrikesminister. Lojaliteten och undfallenheten gentemot USA har sina rötter i bakgrunden. Istället för att visa integritet väljer Ban att inte vara ”bråkig” mot de mäktiga, en strategi som tyvärr kan löna sig när det kommer till frågan om omval. Så trots förödande kritiken, främst från Ahlenius men också från granskare i pressen, kan vi tyvärr få ytterligare 5 år som föröder FN, när ”världen formligen ropar efter globalt ledarskap”, som det uttrycks i rapporten.