Ninni Broms Dahlgren, 2011-04-04

Monsieur Linh flyr från sitt land med en båt som för honom långt bort. Han vet inte vart han är på väg. Det enda han har med sig är en brun läderportfölj, en liten påse med jord från sitt land och den lilla flickan, hans sondotter, som han håller hårt i famnen. Det är hela hans verklighet men hans sinne håller sig kvar i byn, hos sina nära och allt som var hans liv innan kriget skoningslöst berövade honom hans tillvaro. Philippe Claudels berättelse om Monsieur Linh flyter fram i förunderligt stillsam ton trots att den innehåller krig, död och övergivenhet och det värsta vi kan tänka oss, att förlora allt och helt tappa fotfästet.

När Monsieur Linh kommer till det nya landet känner han ingen doft, inte smaken av soppan de ger honom, ljudet runt omkring kan han inte tolka, det är så olikt byns ljud, språket förstår han inte. Han är tom, hans enda verklighet är den tysta lilla flickan som han aldrig släpper taget om. Trots sin själsliga tomhet går han en dag ut från förläggningen i staden han inte känner, för att den barnet ska få luft. När han utmattad slår sig ner på en bänk träffar han Monsieur Bark, en av stadens innevånare. Kontakt uppstår mellan dem utan att de har ett gemensamt språk. Monsieur Linh känner för första gången sedan flykten mänsklig värme och ett hopp för framtiden.

Philippe Claudel kan ömsint beskriva de båda männens sätt att försöka förstå varandra och hur de båda blir varandras halmstrå av mening för att livet ska vara värt att leva. Krig griper in i människors liv och förvandlar individer till verktyg i ett sammanhang de inte förstår vidden av. Kanske de gör det först senare, som när Monsieur Bark inser att han som ung soldat varit med om att förstöra Monsieur Linhs land.

Boken påminner oss om att det finns många som likt Monsieur Linh tvingas bort från allt och alla de älskar. De möts ofta av avoghet, irritation och aggressivitet, men ibland sker motsatsen, någon som förstår att skillnaden mellan hopp och förtvivlan kan vara en hand på axeln, en vänlig blick eller några värmande ord där tonfall och intresse är viktigare än ordens betydelse. Den oväntade vändningen på slutet, som inte ska avslöjas här, ger oss som läsare orsak att fundera på hur vi människor skapar och tolkar vår egen version av verkligheten. Den korta berättelsen om Monsieur Linh och den lilla fickan är den sista boken i en trilogi om kriget och vad det gör med oss människor.