Ninni Broms Dahlgren, 2012-03-25

Vallgrens nya roman Havsmannen är en socialrealistisk berättelse som slår det mesta i genren när det gäller mobbing, svek, barns grymhet och vuxnas ignorans. Läsaren får inte en chans att andas ut, det blir bara värre och värre, tills något helt oförutsägbart händer. Läsarångesten ersätts av förvirring medan historien förvandlas till en saga om kampen mellan det onda och det goda.

Nella som går i högstadiet tar hand om sin två år yngre bror Robert och gör allt vad hon förmår för att skydda honom mot plågoandarna i skolan. Familjen är i högsta grad dysfunktionell med alkohol, kriminalitet, arbetslöshet och total ansvarslöshet gentemot barnen. Nellas tillit till vuxna är för länge sedan förbrukad. Att sociala myndigheter skulle ingripa ser hon som ett av de värsta hoten, allt skulle bara bli etter värre. Hon är ett maskrosbarn som klarar av att städa upp efter suparfesterna i hemma, skaffa pengar till utpressare och värnaom sin lillebror.

I hennes tröstande sagor som hon berättar för lillebror Robert när verkligheten är outhärdlig, har allt en början och ett slut, till skillnad från deras vardag där vardagen ständigt är en kamp mot all jävlighet. När det plågsamma livet förvandlas till fantasy går Nellas sagor ihop med syskonens realistiska livsberättelse. Förändringen leder inte till en sagas guldkantade slut, berättelsen återvänder till ett liv där allt inte himmel eller helvete, men där något avgörande har skett, hämnden och segern över det onda blev verklighet.

Till skillnad från innehållet som skakar om oss med sitt lappkast, är den språkliga dräkten konstant jämn, flytande, lättläst och av högsta kvalitet. Det är en förutsättning för fortsatt läsande, annars hade berättelsen känts både för realistiskt tung och overklig på samma gång. Den litterära krocken hade inte fått texten att överleva om den inte varit så välskriven. Att obundet pröva genrer, överraska och experimentera gör Vallgren till en i högsta grad läsvärd författare.