Jan-Olov Carlsson, 2013-04-02

Med böckerna om deckarparet Kenzie och Gennaro och de fristående romanerna Rött regn och Patient 67 tillhör Dennis Lehane spänningslitteraturens yttersta elit. Inte lika känd är han för sitt storslagna epos över den moderna amerikanska historien. Efter den magnifika inledningen med ”Ett land i gryning” finns nu också den andra delen i en planerad trilogi. Lehane förflyttar oss från den politiska turbulensen och klasstriderna i Boston 1919 till förbudstidens Florida där maffian kopplade ett kriminellt järngrepp över delar av samhället under 20- och 30-talet.

Mellan Ett land i gryning och Nattens dåd finns en koppling genom familjen Coughlin. Den tyranniske och korrupte patriarken och polischefen i Boston fick tre söner. Den äldste sonen gick i faderns fotspår som polisman och är den okuvlige och stridbare huvudpersonen Danny i Ett land i gryning. I Nattens dåd är det lillebror Joe som valt den rakt motsatta utgångspunkt.  Efter en volta i det beryktade Charlestownfängelset efter en rånhistoria får hans kriminella bana en språngartad karriär när han lierar sig med den italienska maffian.

 

Joe hade givetvis varit helt ointressant som huvudperson om han enbart skulle framstå som kriminellt förtappad och moraliskt fördömlig. Med den bakgrund han har ligger ett ställningstagande. Det sociala arvet driver inte Joe till ett liv utanför lagen. Det är den amerikanska drömmen om frihet, rikedom och bli din egen lyckas smed som under depressionen gör varje hederligt arbete till en återvändsgränd.

 

Den strida strömmen av smuggelsprit från Kuba var en enormt lukrativ affär för maffian. Dit skickas Joe för att organisera den italienska maffians affärer.  Med hot, mutor och mord på politiker och arbetarrörelsens företrädare blir den kriminella undervegetationen en politik maktfaktor. I sin ställning som en av maffians småpåvar är Joe ena dagen den lokala bossen, men som nästa dag utmanas av någon annan lika ärelysten uppkomling.  Lehane har ambitionen att beskriva gangsterkulturen i ett socialt och politiskt sammanhang, vilket han gör utan att låta underhållningsvärdet lida för det.

 

Inom spänningslitteraturen krävs förmågan att spinna intressanta intriger i kombination med en tillräckligt övertygande ramberättelse. Lehane har bevisat detta ett flertal tillfällen. Till detta hans styrka i de exakta miljöbeskrivningarna: Det dagliga våldet och den hierarkiska maktstrukturen i fängelserna, kroginteriörerna, blickarna som följer varje obekant rörelse på bakgatorna i Ybor City, Tampa, Florida.  Den sociala och etniska dimensionen spänner som en röd tråd genom romanen.  Att Lehane låter maffiaväldet, korruptionen och kriminaliteten ta en så stor plats i den amerikanska samtidshistorien anger magnituden av den påverkan det haft för den samhälleliga utvecklingen i USA.

 

Fast å andra sidan: Nattens dåd kan mycket väl läsas fristående som en gangsterroman av bladvändarkaraktär. Det är spänning, omkastningar, intriger och kärlek. Det är eldstrider, fötter i betongklumpar och Gudfaderliga domar. Det går förvisso tretton på dussinet i den genren, men med Lehanes ansats är Nattens dåd sammanlänkat med något större än en vanlig gangsterroman. Men ändå kommer Nattens dåd inte upp i den nivå som Lehane etablerade i Ett land i gryning. Kanske beror det på att materialets bredd och innehåll skiljer sig åt, eller så beror det på att Lehanes idé om maffiaväldets utbredning i den samtida amerikanska historien stannade vid ännu en, om än välskriven och spännande, gangsterroman.

 

Vilken period den avslutande delen ska omfatta går det bara att spekulera i; 40-talets krigsnationalism med interneringen av de japanskättade amerikanerna, 50-talets hysteriska antikommunism, rasismen och medborgarrättsrörelsen på 60-talet, 70-talet med Watergate och Vietnam, ....? Lehane har en del att vraka och välja ur, han har den episka förmågan och väntans tid har just börjat.