Jan-Olov Carlsson, 2017-11-02

Det finns en sympatisk kombination av lågmäldhet och eftertänksamhet i alla Richard Fords romaner. Det framträder med stor tydlighet i ”Mellan dem”, Fords kärleksfulla skildring av sina för föräldrar. Det slår mig att det inte finns något märkvärdigt med dessa båda, ingen dramatik eller stora avtryck. Ändå lyckats Ford upprätthålla intresset om Parker och Edna Ford.

Mellan dem är ingen storslagen roman. Kan man ens kalla det en roman? Snarare essä, memoar eller biografi.  Eller kanske kan man kalla den ett mellanspel, ett utbrott av lust att få återkalla minnet av de personer som för de allra flesta människor betyder så mycket under hela livet?  I två skilda texter, en för Parker och en för Edna, återger Richard Ford på ett kärleksfullt sätt minnet av sina föräldrar. Avsnittet om Edna skrev han redan på åttiotalet efter att modern avlidit i cancer på ålderns höst. Avsnittet om Parker är nyskriven, nästan 60 år efter att fadern dött i en hjärtattack 1960.

 

Richard Ford är ensambarn.  Han föddes vid en tidpunkt då föräldrarna troligtvis gett upp hoppet om att få ett barn. De gifte sig 1929 och Richard föddes 1944.  Från att ha levt ett kringflackande och utsvävande liv blev nu uppgiften att övergå till ett mer normalt småborgerligt liv. Det tycks ha gått över förväntan.

 

Richard Ford återberättar om tiden före sin egen födelse, alltså även utanför sin egen minneshorisont.  Parker var kringresande säljare med flera delstater i södern som sitt säljrevir. Det var ett ständigt flackande mellan olika städer, enkla hotell och en fritt och tidvis utsvävande liv. Som det barnlösa par de var kunde Edna följa med på resorna. Sådant var deras liv under de 15 år som förflöt tills Edna blev gravid. Det tycks på det hela ha varit en lycklig tid mitt under den plågsamma 30-talsdepressionen.

 

Med barnet Richard föddes också  ”The American Dream” för Parker och Edna.. De köper sig en liten villa och slår rot i en medelklassförort i Jackson, Mississippi. Edna blir med ens traditionell hemmafru och Parker fortsätter sitt resande som en hårt arbetande familjeförsörjare. Det är också här någonstans Richard Ford inleder Mellan dem, om hur pappa Parker kommer hem på veckoslutet med räkor och tamales och ett sällsynt gott humör som smittar av sig på resten av den lilla familjen.

 

Richard Ford går varligt fram i de tidiga minnena. Det är verkligen inget uppseendeväckande som händer. Han känner sig älskad och omtyckt av både far och mor, och han trivs med situationen. Det är ett högst ordinärt amerikanskt familjeliv. Edna är kanske inte den optimala hemmafrun. Från det fria livet blir hon bunden till hemmet och barnuppfostran, medan Parker fortsätter som förr. Idyllen störs emellanåt, men det tycks ha funnits kärlek nog för att hantera detta.  Richard Ford använder hela sin egen livserfarenhet när han i sina minnen från barndomen försöker förstå föräldrarnas känslor och beteenden.

 

Richard är bara 16 år när Parker dör. Scenen för detta är bokens dramatiska höjdpunkt. Att minnena av Parker ligger långt tillbaka i tiden märks inte i framställningen. Det är ett stark och levande porträtt. Avsnittet om Edna får en annorlunda karaktär eftersom det berör tiden när familjen är decimerad och när Richard dessutom är mindre beroende av den kvarvarande föräldern och har ett behov av att forma sitt eget liv. Porträttet av Edna handlar om att få fotfäste i ett liv med helt nya förutsättningar. Mor och son ställer inga höga krav på varandra, men de finns för varandra. Edna lever ett obemärkt liv. Hon åldras, blir sjuk och dör. Richard lever sitt liv. De ses inte så ofta. Det finns ett större drag av sorgsenhet i minnesfragmenten av modern.

 

Mellan dem är en bok man blir varm av. Även enkla och anspråkslösa liv kan vara värda att återge. Richard Ford är troligtvis den författare som är bäst lämpad att göra det. För som jag inledde, det finns en synnerligen sympatiskt kombination av lågmäldhet och eftertänksamhet i hans skrivande.