Den starka, vackra och mångkunniga Margareta Johansdotter måhända avskräcker friare just på grund av detta, att hon utstrålar stolthet och självständighet. En dag kommer ändå Nils Nilsson från Lubboträsk som just blivit änkling, och erbjuder äktenskap.

Det liknar mer en förhandling än ett frieri. En framtid som innebär frihet från svält är svår att säga nej till så Margareta tackar ja och griper sig an arbetet i det nya hemmet med stor frenesi och uppfinningsrikedom. Vardagen med sitt slit och sin gråhet, barnlösheten och isoleringen kommer emellan dem. Och när Stafträskar´n, Pehr Eriksson med sina vackra benlindor och sitt glada, goda humör dyker upp, är Margareta hjälplöst förlorad. Hon blir förälskad och hennes styrka och självständighet blir orsak till att skvaller och illvillighet drivs till sin spets. När Nils Nilsson hittas drunknad är de skyldiga snabbt utpekade. Stafträskar´n döms för dråp och Margareta för medvetenhet om dråp, till 20 år på spinnhuset. Anita Salomonsson fick höra om den faktiska historien som har levt vidare i kvinnans släkt sedan tidigt 1800-tal. Efter att ha läst nära 200 sidor rättegångsprotokoll, har hon skrivit denna dramatiska berättelse om en kvinna som genom sin personlighet och särskilda kunskaper stack ut så mycket att hon upplevdes som ett hot. Ramarna för att vara annorlunda har möjligen blivit vidare idag men fortfarande kan straffa sig att vara udda, i media ger det ibland en kortvarig framgång och uppmärksamhet. Språket har en lågmäld intensitet som ligger nära händelseförloppet. Särskilt starkt drabbar mig skildringen av hur den dömda och förnedrade Margareta förs ned till spinnhuset i Stockholm och under vägen hjälplöst börjar blöda, som om livet var på väg att rinna ur henne. Men att protestera, bryta samman och ge upp gör hon inte. Hon tar sitt straff och finner sig i sitt öde. Romanen handlar om människor som levde för 200 år sedan i Västerbottens inland men skvallret, förtalet och drevet och det förödande sug det skapar, känns igen från vår egen tid.