Tiden är sent 1800-tal, efter Sundsvallsstrejken 1879. Sågverksungen Bricken som vi mötte i den tidigare romanen av Vibeke Olsson, har blivit 14 år och arbetar som ribbkaperska på Svartviks sågverk. Dit kom Brickens föräldrar från Kalvträsk i Västerbottens inland när svälten tagit tre av deras fyra barn. Bara Bricken blev kvar. Det är en ömsint berättelse om den lilla familjen som lever i sågverkssamhället. De är ofta hungriga men behöver inte svälta, som Brickens mamma Frida är noga med att påpeka.

Livsvillkoren delar de med många och det skapar en gemenskap där ramarna för att vara annorlunda är mycket snäva. Men fina fru Johansson som nästan är herrskapsfolk, försöker dölja slagen från sin man och Bricken förstår att livet inte alltid är en dans på rosor trots att man lever välbeställt.

Arbetet ger värdet åt en människa, det är vad mamma Frida upprepar. Inget arbete, ingen mat, det finns inga skyddsnät utom andras välvilja. När Bricken råkar ut för en ödesdiger olycka vid kaptrissan, reduceras hennes värde, inte minst i hennes egna ögon, hon blir en odugling, en stympad, en krympling som halkar ner ytterligare några steg i det hårda klassamhället. Brickens kamp blir att återta sitt värde genom eget arbete, hon för också en inre dialog om tro och tvivel på Gud, påverkad av läsarna med sin stränga syn hur man ska leva, där dans och musik är en farlig lockelse som kan leda in i fördärvet.

Bricken förebrår sig själv för olyckan, att hon var slarvig och klumpig, ingenting om att orsaken var det hårda arbetet som gjorde henne uttröttad, de långa dagarna, bullret, de bristfälliga skyddsanordningarna.

Vibeke Olsson skildrar verkligheten i arbetssamhället så trovärdigt i alla sina detaljer. De olika funktionerna vid sågverket, hjälpsågare, kantare, plankbärare, lösarbetare, trisskulla, splitvedsjänta, spånkärring, ströflicka, - det här är bara några - ger en bild av en strukturerad och levande miljö. Jag önskar mig mer av dessa bilder och något mindre av upprepningarna kring huvudpersonens funderingar. Men det är viktiga berättelser dessa historiska romaner som skildrar livet genom en jagberättare, det ger möjlighet till identifikation och talar till hjärtat lika mycket som till intellektet. Boken är en allåldersbok som ger inblick i klassamhälle och arbetsliv för mer än hundra år sen.