Julie Otsuka mästerliga kollektivroman Vi kom över havet slog ner som en litterär detonation för några år sedan. Har man väl bländats och förförts av den är steget mycket kort att kasta sig över hennes debutroman När kejsaren var gudomlig.

Vi kom över havet handlar om de s.k. postorderfruarna som kom till USA från Japan på 20- talet. Den korta men ytterst intensiva romanen skildrar deras liv och lidande fram till den japanska attacken på Pearl Harbor och de tvångsinterneringar av amerikanska medborgare med japanskt ursprung som följde på det.

När kejsaren var gudomlig skrevs ett tiotal år tidigare men är alltså inte översatt till svenska förrän nu. Den börjar där efterföljaren slutar, dvs. vid interneringarnas början i samband med krigsutbrottet. I centrum står en familj med två barn. Fadern hämtas av FBI och försvinner och resten av familjen deporteras från villan i Berkley, Kalifonien till ett läger i Utahs saltöken.

Romanen skildrar växelvis barnens längtan efter den älskade och bortförde fader, den oroliga mammans möte med misstro, misstänksamhet och diskriminering över deras japanska ursprung och den fängslade faderns hårt censurerade brev som försöker inge någon strimma av hopp för framtiden. Efter åren av förvisning och internering återvänder familjen till hemmet som nyttjats och använts av andra obekanta människor. Faderns återkomst blir en bildlig beskrivning av en kuvad och undertryckt människa i en intolerant och misstroende omgivning.

Otsukas styrka är den språkliga precisionen och känsligheten. Inte ett ord för mycket. Varje mening exakt avvägd.  Och det faktum att det öppnar upp ögonen för ett öde som drabbade över 100 000 människor.