Silvervägen handlar om en flickas försvinnande, en fars förtvivlade letande och om ensamhet, sökandet efter en gemenskap och ett sammanhang.

Vi får i början följa två perspektiv varvade med varandra. Pappan som söker efter sin dotter, tvångsmässigt försöker genomsöka varenda avkrok i Västerbottens inland längs Silvervägen, natt efter natt. Och den nyinflyttade tjejen Mejas perspektiv, hennes mammas alkoholism och den lite udda ungkarlen de flyttat in hos, samt den pojkvän Meja snabbt får och tyr sig till. Den försvunna flickan är närvarande som en drivkraft och ett frågetecken, och som läsare undrar jag över de bådas sammankoppling ? vad har Meja med den försvunna tjejen att göra? Kommer hon att bli näst på tur? Är han inte lite skum han de flyttat in hos? Vilka är egentligen pojkvännens udda familj, som valt att leva utanför samhället? Sådär läser man på, tills en ny flicka försvinner. I den andra delen får vi sedan också följa den försvunna flickans perspektiv, och där kommer vi närmare det som gör detta till en spänningsroman. Här upplever jag också att känslan av verklighet försvinner, i och med paralleller till amerikanska tv-serier om kidnappare och mördare, som jag direkt ser spår av. Men det är förstås intressant att se hur dessa två element förs samman ? Västerbottens inland och FBI-serier som Criminal Minds.

Det som utmärker denna spänningsroman, är dess starka grund som relationsroman, dess karaktärsbygge och förankringen i platsen den utspelar sig på, allt det är oerhört välarbetat. Det är lätt att känna sympati för Lelle i hans sökande, han är den starkaste karaktären i boken. Meja förstår man också, även om kärlekshistorien verkar lite för enkel, gå lite för lätt, i mitt tycke. Men Västerbottens inland upplever jag skrivs fram mycket väl, med dess långa avstånd och avfolkade glesbygd, mentaliteten hos människorna som bor där. Och även om jag inte är någon läsare av spänningsromaner i allmänhet, så var det detta som gjorde att jag uppskattade denna bok. Redan tidigt etableras också elementet av spänning, framförallt genom hur perspektiven skiftar mellan varandra med cliffhanger-liknande avbrott. Ett effektivt sätt att få läsaren att vända blad, som också går att använda sig av i vilken berättelse som helst. Och i en spänningsroman kanske kraven på trovärdighet inte är lika höga?


Reflektioner av Mina Widding