Boktips!
Dykvinnan - Joyce Carol Oates
Att dyka ner i Joyce Carol Oates berättelser innebär för mig som bara har läst ett fåtal av hennes många böcker, en resa i okända vatten. Ingenting är förutsägbart. Genren är inte självklar, ömsom en barndomsberättelse, ibland en spökhistoria, inslag av absurt våld men också en träffande politisk satir och en ironisk bild av universitetslivet. Alla dessa delar finns med i den senaste romanen, Dykvinnan.

Det är en gåta hur Joyce Carol Oates kan skapa så många berättelser i den takt hon gör. Det är inga hastigt ihopsvängda historier, allt hänger ihop och trots många utlöpare är sammanknytningen inte konstlad.
I centrum för denna berättelse står M R Neukirchen, en klok och skicklig akademiker som blivit utsedd till rektor för ett universitet. Genom flit och begåvning har hon lyckats göra akademisk karriär och hon har totalt lyckats förtränga sin ohyggliga start i livet. Hon blev lämnad att dö i ett lerigt dike långt ute i obygden i staten New York. Hennes mor som drabbats av sinnesjukdom och religiösa anfäktelser lämnade sina två små döttrar i dyn. Då är hon Jewell, ett namn som sedan glöms bort och suddas ut som hela hennes tidiga historia, när hon hamnar hos sina fosterföräldrar, paret Neukirchen. De älskar henne och förvandlar henne till ”Merry”, Meredith Neukirchen och hon blir deras duktiga dotter.
Människorna kring Merry, Meredith, MR Neukirchen, genom åren, tecknar Joyce Carol Oates som oförglömligt fascinerande personer, även om de så bara skymtar förbi i berättelsen. Som jägaren Suttis, en udda existens som har förmåga att förstå djuren och därför lyssnar till Kråkkungen som vill uppmärksamma honom på den lilla flickan som ligger i dyn och dör. Eller den skämtsamma, varma Konrad fosterpappan och där finns också den reaktionära, kvinnohataren Heidemann universitetets styrelse.
Inte överraskande kommer den tragiska barndomen ikapp henne och de vaga minnena tränger sig på. För MR Neukirchen sker det gradvis men blommar ut med full kraft när hon inte längre kan vara en lydig flicka och tacksamt ta emot trettifem miljoner dollar, en donation till universitetet som hon anser vara blodspengar. Stilen växlar, ibland rak och detaljrik, i nästa stund drömlik, suggestiv, hypnotiserande, alltid starkt lierad med det som berättas.
Hennes kollaps är total och att beskriva det som att hon går in i väggen känns sannerligen alltför tamt. Rehabiliteringen i det gamla barndomshemmet nära Adirondackbergen verkar lyckas och hon börjar på sin bilresa tillbaka till universitet. Det är då han dyker upp, Dypojken, och händelserna rullar på i sin Oateska förtrollande epik.
Boktips
Havet - Mats Kempe

Mats Kempes nya bok Havet är en fantasifull genreöverskridande text. Här knyts en mängd trådar och associationer samman av Sandy Dennys korta, och hennes pappa Neils, ensamma liv. Havet är en myllrande text av personliga reflexioner, landskapsteckningar, fågelskådning, tennis och dödens omedelbara närhet.
Boktips
Barmark - Malin Nord

Jag älskar Barmark. Det här är en bok vars språk jag badar i, flyter med och inte vet jag, glittrar i. Finner pärlor både här och var, metaforer som inte blir svulstiga (som många andra samtida, som jag upplever som "övergjorda") utan istället skapar poetiska bilder som jag kan tro på. Läs mina reflektioner över en poetisk läsupplevelse.
Boktips
Ensamheten värst av Siri Johansson - En läsdagbok

Sven Teglund, Siris son, har gjort ett urval och publicerat denna dagbok skriven av en äldre kvinna i slutet på hennes liv. Förteckningen över vilka som ringt, vad hon ätit, virkat, sett på tv, vilka som hälsat på - men framför allt hennes oro och hennes böner, som blir intensivare ju äldre hon blir - är ömsom långsamma, ömsom drabbande, och på det stora hela en finstämd skildring av vardag och ensamhet. Dagboksinläggen är uppställda som dikter, med orginalstavningar och förkortningar, och mot slutet en hel del upprepningar. En efter en går de bort, hennes vänner och bekanta, hamnar på ålderdomshem, husen säljs, livet förändras. Svårast drabbar döden av hennes syster Rut, i dagboken kallad Moster Rut, som varit hennes största stöd.
Boktips
Marken av David Väyrynen - En läsdagbok

Jakten på det ”autentiska”, det äkta och råa, okonstlade, tycks vara något som ”hipsterkulturen” slår knopar på sig själv för att hitta och exploatera, förpacka till unika dussinvaror och sälja sälja sälja. Helst till helt ovärdiga priser, eftersom det ju är ”på riktigt”. I Sverige tycks det vara det norrländska som ska stå för det autentiska, det oförstörda. Ska man gå efter mediabilden, skulle varenda stockholmshipster göra i brallorna bara de fick kliva in hos farbror Kalle, gampojk, bostadsort Skatamark (slumpmässigt vald ”samlad bebyggelse” i Norrbotten). Den äkta smutsen, skotern på bakgården, den otvättade hellyhansen, vedtravarna, tuggtobaken, dunken. Med hembränt, alltså.