Boktips!
Dykvinnan - Joyce Carol Oates
Att dyka ner i Joyce Carol Oates berättelser innebär för mig som bara har läst ett fåtal av hennes många böcker, en resa i okända vatten. Ingenting är förutsägbart. Genren är inte självklar, ömsom en barndomsberättelse, ibland en spökhistoria, inslag av absurt våld men också en träffande politisk satir och en ironisk bild av universitetslivet. Alla dessa delar finns med i den senaste romanen, Dykvinnan.
Det är en gåta hur Joyce Carol Oates kan skapa så många berättelser i den takt hon gör. Det är inga hastigt ihopsvängda historier, allt hänger ihop och trots många utlöpare är sammanknytningen inte konstlad.
I centrum för denna berättelse står M R Neukirchen, en klok och skicklig akademiker som blivit utsedd till rektor för ett universitet. Genom flit och begåvning har hon lyckats göra akademisk karriär och hon har totalt lyckats förtränga sin ohyggliga start i livet. Hon blev lämnad att dö i ett lerigt dike långt ute i obygden i staten New York. Hennes mor som drabbats av sinnesjukdom och religiösa anfäktelser lämnade sina två små döttrar i dyn. Då är hon Jewell, ett namn som sedan glöms bort och suddas ut som hela hennes tidiga historia, när hon hamnar hos sina fosterföräldrar, paret Neukirchen. De älskar henne och förvandlar henne till ”Merry”, Meredith Neukirchen och hon blir deras duktiga dotter.
Människorna kring Merry, Meredith, MR Neukirchen, genom åren, tecknar Joyce Carol Oates som oförglömligt fascinerande personer, även om de så bara skymtar förbi i berättelsen. Som jägaren Suttis, en udda existens som har förmåga att förstå djuren och därför lyssnar till Kråkkungen som vill uppmärksamma honom på den lilla flickan som ligger i dyn och dör. Eller den skämtsamma, varma Konrad fosterpappan och där finns också den reaktionära, kvinnohataren Heidemann universitetets styrelse.
Inte överraskande kommer den tragiska barndomen ikapp henne och de vaga minnena tränger sig på. För MR Neukirchen sker det gradvis men blommar ut med full kraft när hon inte längre kan vara en lydig flicka och tacksamt ta emot trettifem miljoner dollar, en donation till universitetet som hon anser vara blodspengar. Stilen växlar, ibland rak och detaljrik, i nästa stund drömlik, suggestiv, hypnotiserande, alltid starkt lierad med det som berättas.
Hennes kollaps är total och att beskriva det som att hon går in i väggen känns sannerligen alltför tamt. Rehabiliteringen i det gamla barndomshemmet nära Adirondackbergen verkar lyckas och hon börjar på sin bilresa tillbaka till universitet. Det är då han dyker upp, Dypojken, och händelserna rullar på i sin Oateska förtrollande epik.
Boktips
Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet - Sara Stridsberg
Det inledande titeldramat, Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet, rymmer så mycket kärlek, så mycket värme och ömhet. Samma sak präglar romanen som följer, Beckomberga, ode till min familj. Men luften, utrymmet mellan de fria, poetiska och samtidigt stringenta replikerna skapar en rymd som skiljer de två verken åt. I mötet med Beckomberga som drama istället för roman är det som att allt det sköra, det skavande, det smutsiga och det dåraktiga stiger fram tydligare, skarpare, ännu mer skoningslöst, ännu vackrare.
Boktips
Ljuset bakom ögonen - Tommi Kinnunen
Tommi Kinnunen fick något av ett genombrott med sin förra roman ”Där vägar möts”, en släktkrönika om tre generationer starka kvinnor. I ”Ljuset bakom ögonen”, som går att läsa fristående, är det samma släkt och många av karaktärerna återkommer. Nu handlar det om den finska efterkrigsepoken. Det fattiga och trasiga landet går sakta över i ett modernt. I blickfånget rör sig den blinda Helena, och brorsonen Toumas. Båda bär de hemligheter inom sig. Kinnunen skriver om mänskliga relationer och beteenden med en inkännande och berörande kraft.
Boktips
Den första stenen - Carsten Jensen
Carsten Jensen uppmärksammar det danska deltagandet i kriget i Afghanistan med en politisk spänningsroman. Om man också räknar in den sovjetiska ockupationen har landet varit drabbat av krig i nära tre decennier. Och det pågår ännu och skördar civila offer. Ett blodigt och vedervärdigt krig skildras med en brutalt realistisk och initierad ton. Kriget förgör inte bara människoliv, det tillintetgör också moral och lojalitetsband. En grundlig, spännande och ohygglig roman.
Boktips
Vildsvin - Hanna Lutz
Hanna Lutz, bördig från finska Ekenäs, debuterar som romanförfattare med romanen Vildsvin. Skådeplatsen är ett litet samhälle mitt inne i de småländska skogarna och personerna vi möter heter Ritve, Glenn och Mia, och så Mias morfar som är den enda som egentligen kommer därifrån. De rör sig runt varandra, försöker kanske förstå sig själva, sin tid, sin plats i livet. Det är en roman där lusten att skriva liksom lyser mellan raderna. Vildsvin är hundra sidor ordglädje. En pralin i bokformat!
