Det jag redan minns - Mats Kempe

Mats Kempe tar novellkonsten till en ny nivå i Det jag redan minns. Bokens undertitel -roman i 16 noveller - säger också en del. Novellerna är underfundigt sammanflätade med varandra och platsen där de utspelas - Den animerade staden, utgör fundamentet för de ungdomar som rör sig i utkanterna till vuxenvärlden. Vardagliga miljöer men i ett alldeles eget universum som utmanar vad som är sant och riktigt.

I den första novellen anges tonen. Ett antal skolungdomar blir under en lunchrast tillfrågade om att delta i ett bokprojekt med en ramhandling om vampyrer som kommer till en stad. Ungdomarna ska vara karaktärerna i den handling som författaren skriver i realtid.

Mats Kempe rör sig i en skärningspunkt där magisk realism blandas med stråk av science fiction och fantasymiljöer typ Twilighsagan. I en novell får en man besök av en osynlig kvinna som lämnar tydliga spår efter sina visiter, i en annan drabbas ungdomar av fågelsjukan, dvs. förvandlas till fåglar och får dess frihet, och i ytterligare i en novell pågår en lookalike-tävling på en jättelik basketarena där de tävlande ska framför gamla Zombies-låtar.

Den mobbade Gregory återkommer i flera noveller. Han betraktas med omgivningens ögon, om det så är kusinen Lindas eller skolbibliotekariens och han mörbultas av mobbarna. Men han har också på något sätt övertaget mot hela sin omgivning. Hans försvar och den inre styrkan finner Gregory i sina drömmar: ”Mina drömmar kommer ni aldrig att få tag på. Drömmarna är mitt riktiga hem. Där kan jag bli till. Bli den jag vill, den jag själv tänkt fram. Och dit är ni inte välkomna. Så nu går jag hem.” Bokens avslutning och på något sett Kempes programförklaring.

Att fortsätta att antyda innehållet i novell efter novell är inte speciellt meningsfullt. Vi man ge novellsamlingen rättvisa måste man själv besöka den Animerade staden där dessa paranormala fenomen äger rum bland ungdomar som just är på väg att kliva in i vuxenvärlden. Det går inte låta bli att spekulera i den Animerade stadens geografiska placering, en mellannorrländsk stad i närheten av Mellansel antyds i någon novell. Min gissning är att Örnsköldsvik ligger nära till hands som förebild, även om jag har svårt att finna den mystik som omger Den animerade staden när man passerar som hastigast längs E 4:an.

Verklighetsuppfattningen ställs på hårda prov av händelserna som utspelas i den Animerade staden.  Det är tidvis rejält skruvat, men under ytan finns hela tiden ett allvar om negligerade, osedda och övergivna ungdomar. Den klyfta som finns mellan generationerna i steget in i vuxenvärlden fångar Mats Kempe på ett utomordentligt sätt.

Hela novellsamligen är sammanhållen och intressant, men även lekfull och fantasirik. Språket ligger tätt intill karaktärerna och antyder känslor av tätnad mystik.  Novellerna är inte utpräglad ”vuxenlitteratur”, men att lansera en novellsamling av det här slaget i någon annan genre hade säkert varit kommersiellt omöjligt. Jag kan bara hoppas att tillräckligt många vuxna och unga vuxna hittar fram till Det jag redan minns.