Boktips!
Skymningsporten - Jeanette Winterson
Mystiken kring det övernaturliga har alltid fascinerat. Häxkrafter, trollkonster och exotism finns i övermått inom dagens Fantasy-litteratur. Jeanette Winterson utnyttjar till fulla denna fascination för det ockulta i den nyutkomna romanen Skymningsporten. Utgångspunkten är en av Englands mest uppmärksammade häxprocesser i början av 1600-talet. Häxprocessen vid Lancaster Castle slutade med att 10 dömdes för häxeri, 8 kvinnor och 2 män. Kring detta spinner Winterson en fantastisk berättelse som inte ryggar för vare sig brutal realism eller övernaturliga händelser.

På Lancaster Castles hemsida går det att läsa en kortfattad berättelse om ”The Pendle Witches”. Winterson följer i stort sett officiella historiska beskrivningen av processen. De inblandade personernas namn, inledning till anklagelserna och rättegången finns dokumenterade sedan tidigare. Hon använder dessa historiska fakta som en litterär katapult. För hos Winterson flödar fantasin och spekulationerna. Som huvudperson väljer Winterson Alice Nutter, en bemedlad änka och självständig kvinna. Inom parantes kan nämnas att hon tycks ha spelat en mindre roll än de övriga häxanklagade i den verkliga processen.
I Winterson roman fungerar Alice Nutter som beskyddare till allmänt föraktade Demdike-familjen. De har hittat en tillflykt i Malkin Tower som ligger inom Alice Nutters ägor. Inget gott kan sägas om dessa miserabla människor. I spetsen för familjen finns gumman Demdike som står som huvudanklagad i häxprocessen. Hon är synonym med den tidigare så vackra och utlevande Elizabeth Southern. Alice och Elizabeth hade en passionerad kärlekshistoria i ett tidigare skede av livet då de levde i London och arbetade tillsammans med matematikern och mystikern John Dee. Medan Elizabeth har blivit gammal och ful, har Alice behållit en ungdomlig skönhet och rynkfri hy. Men Alice kärlek och beskydd räcker inte till för att rädda dem från undergången.
Intrigerna kring häxprocesserna var också politiska. Winterson väver skickligt in detta i häxbrygden. Den engelske kungen vid tillfället var Jacob I. Han var protestantisk fundamentalist. Genom att piska upp en stämning mot häxeri och djävulsdyrkan hade han siktet också inställt på att bekämpa och fördriva katolicismen från det engelska öriket. Inga medel lämnades oprövade i kampen mot kättare och katoliker, eller papister som skällsordet var. Så den utsände fredsdomaren som ska rensa Lancaster från häxor söker också efter jesuitprästen Christopher Southworth, med vilken Alice Nutter har ett hemligt förhållande.
Winterson bygger effektivt upp korta filmiska scener med dramatiska övergångar. (Filmmanus är redan på gång). Språket är knivskarpt. Detaljerna kring råheten och grymheterna i tortyr, övergrepp och våldtäkter etsar sig fast på näthinnan. Just när realismen framträder som starkast kastas man in i det ockulta. En talande dödskalle, en man blir till hare och djävulen framträder.
Det är intressant att jämföra Therése Söderlinds uppmärksammade ”Vägen till Bålberget” om häxprocesserna i Sverige under samma århundrande med Winterson Skymningsporten. En avgörande skillnad är att Winterson låter mystiken och ockultismen bli en del av romanen, inte bara ämnet för romanen. Genremässig införlivar sig Skymningsporten i skräckromantiken, eller om man så vill, den gotiska fiktionen. Och det är kanske också vad man kunde förvänta sig av Winterson. Hon har tidigare och med litterär framgång ifrågasatt både religiös intolerans och normalitetens tvångströja. I Skymningsportens uttalande kärlekshistoria blir hon sina egna hjärtfrågor trogen.
Boktips
Havet - Mats Kempe

Mats Kempes nya bok Havet är en fantasifull genreöverskridande text. Här knyts en mängd trådar och associationer samman av Sandy Dennys korta, och hennes pappa Neils, ensamma liv. Havet är en myllrande text av personliga reflexioner, landskapsteckningar, fågelskådning, tennis och dödens omedelbara närhet.
Boktips
Barmark - Malin Nord

Jag älskar Barmark. Det här är en bok vars språk jag badar i, flyter med och inte vet jag, glittrar i. Finner pärlor både här och var, metaforer som inte blir svulstiga (som många andra samtida, som jag upplever som "övergjorda") utan istället skapar poetiska bilder som jag kan tro på. Läs mina reflektioner över en poetisk läsupplevelse.
Boktips
Ensamheten värst av Siri Johansson - En läsdagbok

Sven Teglund, Siris son, har gjort ett urval och publicerat denna dagbok skriven av en äldre kvinna i slutet på hennes liv. Förteckningen över vilka som ringt, vad hon ätit, virkat, sett på tv, vilka som hälsat på - men framför allt hennes oro och hennes böner, som blir intensivare ju äldre hon blir - är ömsom långsamma, ömsom drabbande, och på det stora hela en finstämd skildring av vardag och ensamhet. Dagboksinläggen är uppställda som dikter, med orginalstavningar och förkortningar, och mot slutet en hel del upprepningar. En efter en går de bort, hennes vänner och bekanta, hamnar på ålderdomshem, husen säljs, livet förändras. Svårast drabbar döden av hennes syster Rut, i dagboken kallad Moster Rut, som varit hennes största stöd.
Boktips
Marken av David Väyrynen - En läsdagbok

Jakten på det ”autentiska”, det äkta och råa, okonstlade, tycks vara något som ”hipsterkulturen” slår knopar på sig själv för att hitta och exploatera, förpacka till unika dussinvaror och sälja sälja sälja. Helst till helt ovärdiga priser, eftersom det ju är ”på riktigt”. I Sverige tycks det vara det norrländska som ska stå för det autentiska, det oförstörda. Ska man gå efter mediabilden, skulle varenda stockholmshipster göra i brallorna bara de fick kliva in hos farbror Kalle, gampojk, bostadsort Skatamark (slumpmässigt vald ”samlad bebyggelse” i Norrbotten). Den äkta smutsen, skotern på bakgården, den otvättade hellyhansen, vedtravarna, tuggtobaken, dunken. Med hembränt, alltså.