Boktips!
Levande och döda - Han Kang
1980 genomförde militärdiktaturen i Sydkorea en massaker i staden Kwangju. Hundratals studenter och arbetare mördades av militären. Långt fler torterades och märktes för livet. Likt ett inbördeskrig etsar sig sådana trauman fast i ytterligare några generationers medvetande, minnen, skräck och smärta. Författaren Han Kang var vid den tidpunkten 9 år gammalt och hade helt nyligt flyttat från staden. 35 år senare skriver hon en mycket stark och gripande roman med dessa händelser som utgångspunkt.

Han Kang är ursprungligen poet men har på senare tid skrivit några uppmärksammade romaner. Levande och döda är den första som översatts till svenska och i vår kommer romanen Vegetarianen för vilken hon tilldelades Man Booker International Prize. Den poetiska bakgrunden gör sig tydligt påmind i Levande och döda. Hon rör sig bekvämt mellan hårdför realism med detaljerat bildligt uttryck och situationer som glider över i icke-reella tillstånd.
Levande och döda är en roman om skräck och smärta, om tortyr och övergrepp och inte minst om statligt övervåld mot människor som i chanslösa och dömda att gå under. Men i glipan mellan upproret och nederlaget händer något som är värt att uppmärksamma. Gemenskap, solidaritet, vardaglig heroism, osjälviska handlingar, civilkurage – ja sådant som varje samhälle behöver för att upprätthålla en värdighet, även när makten så påfallande trampar på denna.
Han Kang låter en 15-årig pojke inleda berättelsen. Hans oskyldiga ögon och oerfarna medvetande konfronteras med de första liken under upproret. De ligger uppradade på golvet i en idrottshall, blodiga och lemlästade. Han hjälper några studenter som tilldelats uppgiften att ta hand om de döda och blir också kvar när militären sätter in sin stora upprensningsaktion. Dong-Ho blir en av dem som lider en meningslös död.
Romanen utvecklas därefter till en form kollektivroman. Under de dramatiska dygnen kommer ett antal personer i kontakt med varandra utan att de är medvetna om det. Han Kang väver ihop detta både i tid och rum. En del av rösterna framträder vid senare tidpunkter med sina minnen och erfarenheter. Någon annan är ett du i berättelsen. Ytterligare någon annan talar från det döda. Författaren själv skriver in sig i epilogen med en personlig och politisk text.
Levande och döda blir således en blandning av eufoni och kakofoni. Språklig välljudande med innehållsmässig disharmoni. Perspektivet är konsekvent underifrån. Helt vanliga och fredliga människor, mestadels unga studenter och arbetare, hamnar ofrivilligt i ett historiskt skede. Brutaliteten i övergreppen skapar ett nationellt trauma. Men också för att det handlar om unga och engagerade människor. Man kan tänka sig ett statligt sanktionerat Utøya. Under militärdiktaturens tid har det följaktligen varit förbjudet att ta upp frågan.
Som en ödets ironi är den nuvarande och korruptionstyngda presidenten Park dotter till militärdiktatorn Park Chung-hee mördades 1979 i en inter kupp och som indirekt var en orsak till Kwangjumassakern. Han Kang har skrivit en roman med social och politisk tyngd. Förlaget framställer henne i samma tradition som Svetlana Aleksijevitj. Det är ingen pamflett eller stridslysten text. Grundtonen är sorglig. Det är definitivt en av de starkaste romaner jag läst på flera år och som vida överträffat förväntningarna.
Boktips
Havet - Mats Kempe

Mats Kempes nya bok Havet är en fantasifull genreöverskridande text. Här knyts en mängd trådar och associationer samman av Sandy Dennys korta, och hennes pappa Neils, ensamma liv. Havet är en myllrande text av personliga reflexioner, landskapsteckningar, fågelskådning, tennis och dödens omedelbara närhet.
Boktips
Barmark - Malin Nord

Jag älskar Barmark. Det här är en bok vars språk jag badar i, flyter med och inte vet jag, glittrar i. Finner pärlor både här och var, metaforer som inte blir svulstiga (som många andra samtida, som jag upplever som "övergjorda") utan istället skapar poetiska bilder som jag kan tro på. Läs mina reflektioner över en poetisk läsupplevelse.
Boktips
Ensamheten värst av Siri Johansson - En läsdagbok

Sven Teglund, Siris son, har gjort ett urval och publicerat denna dagbok skriven av en äldre kvinna i slutet på hennes liv. Förteckningen över vilka som ringt, vad hon ätit, virkat, sett på tv, vilka som hälsat på - men framför allt hennes oro och hennes böner, som blir intensivare ju äldre hon blir - är ömsom långsamma, ömsom drabbande, och på det stora hela en finstämd skildring av vardag och ensamhet. Dagboksinläggen är uppställda som dikter, med orginalstavningar och förkortningar, och mot slutet en hel del upprepningar. En efter en går de bort, hennes vänner och bekanta, hamnar på ålderdomshem, husen säljs, livet förändras. Svårast drabbar döden av hennes syster Rut, i dagboken kallad Moster Rut, som varit hennes största stöd.
Boktips
Marken av David Väyrynen - En läsdagbok

Jakten på det ”autentiska”, det äkta och råa, okonstlade, tycks vara något som ”hipsterkulturen” slår knopar på sig själv för att hitta och exploatera, förpacka till unika dussinvaror och sälja sälja sälja. Helst till helt ovärdiga priser, eftersom det ju är ”på riktigt”. I Sverige tycks det vara det norrländska som ska stå för det autentiska, det oförstörda. Ska man gå efter mediabilden, skulle varenda stockholmshipster göra i brallorna bara de fick kliva in hos farbror Kalle, gampojk, bostadsort Skatamark (slumpmässigt vald ”samlad bebyggelse” i Norrbotten). Den äkta smutsen, skotern på bakgården, den otvättade hellyhansen, vedtravarna, tuggtobaken, dunken. Med hembränt, alltså.