Åke Lidén, 2010-10-27

I Torgny Lindgrens nya bok Minnen beskrivs flera besök på hemsocken Norsjös kyrkogårdar. Dessa vackra kyrkogårdar betyder mycket för oss norsjöbor, både för oss i förskingringen och för dem som är kvar. Huvudpersonerna i Torgnys roman Pölsan från 2002 besöker, i sitt letande efter den ultimata pölsan, många byar i Norsjö socken. En söndag kommer de till byn Raggsjö där de går från hus till hus, men ingen är hemma förutom en ensam pojke vid namn Torgny Lindgren. På frågan var alla andra i byn är, svarar pojken: ”Liksom alla söndagar, är de inne i Norsjö och sköter om gravarna.”

”Vi har så otroligt många gravar, sade pojken. Ja, det var nog så att då det gällde gravar kunde familjen tävla med i stort sett vilka familjer som helst. Hans fastrar och mostrar och morbröder och farbröder och morföräldrar och farföräldrar och andra släktingar begravdes alla på kyrkogårdarna i Norsjö. Under sommarhalvåret måste alla dessa gravar odlas lika väl som potatislandet och kålsängen.”

Torgnys och min vackra hembygd har haft tre kyrkor som alla brunnit. Den nutida, stiliga kyrkan från 1917 har sin kyrkogård och så finns även två äldre kyrkogårdar. När ni kommer till Norsjö skall ni besöka kyrkan och den trolska gamla kyrkogården på Näset.

Det talas ofta om vad som sanning och vad som är påhittat i Torgnys böcker. Fast vad som är sant hemma i Norsjö är svårt att veta. På den allra äldsta kyrkogården byggde kyrkorådet och kommunen, omkring 1950, en ruin i sten av en påhittad korskyrka! Denna den äldsta kyrkan i Norsjö försvann före fotokonstens dagar, men det var förmodligen en rätt enkel rektangulär träbyggnad. Hur många andra
socknar har påhittade kyrkoruiner?

Tisdagen den femte oktober 2010 besökte Torgny Umeå universitet och läste ur sin nya bok. Minnen. Bland annat läste han detta ur inledningen:

”Jag inbillar mig inte att jag minns någonting, sade jag. Snart ett halvt sekel har jag försörjt mig på mina inbillningar. De har varit mycket omfattande. Att nu börja kalla dem minnen vore pinsamt.”

I Torgnys böcker förekommer en mängd norsjöbor som funnits i verkliga livet och de figurerar med sina verkliga namn. Händelserna som skildras är dock ofta lika sanna som den påhittade kyrkoruinen.
I Minnen figurerar, bland många många andra norsjöbor, författarinnan Dagny Alm. Hon var verkligen en tid gift med Åsa-Nisses skapare Stig Cederholm och de bodde tidvis i hennes hemgård i Bastutjärn. Skildringen av hur Cederholm (sidan 73) lånar ytterligare en tusenlapp av järnhandlaren Bertil Steinwall
tillhör dock troligen kyrkoruinerna.

Vad som är sant eller inte i Torgnys böcker diskuteras ofta. När Torgny introducerades på Aula Nordica gavs liknelsen: ”Är en symfoni av Mozart sanning?” och visst är Torgnys böcker rena skönhetsupplevelser.

Torgny Lindgren beskriver ofta sina personer på en gång kärleksfullt och lögnaktigt. I en radiointervju talade Torgny om ordet rémentéer från norsjöbondskan. Enligt Torgny har inte rémentéer någon motsvarighet i vare sig svenskan eller andra språk. Ordet kan närmast översättas med frasen ”Att ljuga
riktigt stort och vackert” och är ett centralt tema i Torgny Lindgrens författarskap.

Vi norsjöbor kan dock inte riktigt låta bli att fundera över vad som är påhittat och inte i Torgnys böcker.

Novellen I Brokiga Blads vatten från 1999 nämner en lång rad gamla Norsjöbor vid sina verkliga namn och novellen blev det stora samtalsämnet i Norsjö det året. Det diskuterades livligt vad som kunde vara sant och inte om dessa personer.

”Har prins Eugen bott på Lydias pensionat i verkligheten?” - Det gjorde han nog aldrig.

”Brukade verkligen den blinde Klaes Harnesk spela musik av 1600-talstonsättaren Buxtehude? - Det är nog mycket möjligt, Klaes var fantastiskt begåvad.

I Norrlands Akvavit, från 2007, kan man läsa om smeden i Flakabacken och hans tio döttrar. Alla Norsjöbor förstår genast att det är Per-Smed som avses. Han hade dock bara tre barn, en son och två döttrar. Per-Smed har bland annat smitt de fantastiska lampkronorna i Norsjös vackra kyrka.

Den nya boken Minnen kommer även den att bli ett stort samtalsämne i Norsjö. Det skall bli intressant att höra vad gamlingarna har att säga om Torgnys nya bok nästa gång jag åker hem. Storhopen av dem som figurerar i Minnen är mina släktingar, likaväl som de är Torgnys.

I slutet av boken (sidan 205) samtalar Torgny med sin far och säger:

”Men jag vart aldrig stark som du har varit, sade jag. Jag har ärvt ditt huvud, men kroppen i övrigt är en björkåskropp eller en dahlbergskropp eller en lidénkropp eller möjligen en björkkropp.”

Norsjöborna kommer att fundera: ”Vilka ur familjerna Dahlberg, Lidén och Björk menar Torgny att han har sin kropp efter?

”Vad kan det ha varit för skogsskifte däri Morken kan det var varit som Torgnys morfar n’Björkås-Ant funderade på att köpa?” Se sidan 21

Detta och mycket annat kommer gamm-norsjöborna att fundera över. Det skall bli trevligt att delta i dessa spekulationer! Vissa kommer säker att ljuga ihop egna fortsättningar på historierna i Minnen. Vi har lite svårt att låta bli att rémentéer
vi norsjöbor.

Själv får jag ibland sådan lust att ljuga ihop en okänd länk i lagstiftningsprocessen när jag föreläser för mina juristelever.