Jan-Olov Carlsson, 2010-03-17

Judarna hade Toran, de kristna hade Bibeln, men på den arabiska halvön fanns ingen bok som samlade människorna kring en kollektiv självbild. I Sändebudet berättar Kader Abdolah om hur Mohammed formerade en ny politisk och militär enhet och att detta också gav upphov till Koranen och en ny världsreligion.

Kader Abdolah flydde som vänsteroppositionell från Iran efter revolutionen. Han är bosatt i Holland sedan 1986 och skriver numera sina böcker på holländska. Hans senaste roman, Huset vid moskén, blev en stor framgång. Samtidigt med Sändebudet presenterar den sekuläre Abdolah en ny översättning av Koranen, men den kommer inte i svensk översättning.

Sändebudet handlar alltså om Mohammeds liv nedtecknat av hans krönikeskrivare, tillika fosterson, Zayed. Uppdraget att är egentligen detsamma som tillkomsten av Koranen. Till formen kan romanen liknas med en biografi över Mohammeds liv och gärning med utgångspunkt från intervjuer och vittnesmål av människor som stod honom nära.

Den islamska Mohammedbilden är att han var en vanlig människa med en ovanlig uppgift. Så är det också i Sändebudet. Den unge Mohammed är en drömmare som ser svagheter och otillräckligheter i hemstaden Mekka. Han har idéer och visioner, men saknar inflytande och medel att förändra tillståndet. Genom giftermålet med den betydligt äldre Khadije når han en viss position. Men det blir aldrig någon affärsman av Mohammed. Via sina uppenbarelser från Allah, förmedlade av ärkeängeln Gabriel får han en vision och påbörjar sin mission.

Mekka var på 600-talet ett heterogent klansamhälle med starka inslag av avgudadyrkan. Mohammed hade ingen lätt uppgift att övertyga människorna att han var sändebud för den ende guden. Speciellt svårt var det eftersom han inte kunde presentera några mirakel som bevis för att hand var utvald. Det blev många år av spott och spe, med endast en liten skara troende vid sin sida.

Men Mohammed uthärdar och förhärdas. Han byter strategi. När han inte lyckas vinna elitens förtroende vänder han sig till slavarna och kvinnorna. Mildhet och salighet ersätts av hårdhet och oförsonlighet. Flykten till Medina och utvecklingen till en slug och taktisk krigsherre bär honom slutligen tillbaka till Mekka, denna gång som en obestridlig ledare för en politisk och religiös nyordning.

Bilden av Mohammed är inte entydig. Den inrymmer både sympatiska som frånstötande drag. Han är en historisk person som måste betraktas i sitt rätta sammanhang. Politik och religion vävs samman och bildar tillsammans en förståelse för hur nationell och kulturell identitet uppstår och utvecklas. Personen Mohammed blir i det sammanhanget lika viktig som Moses eller Jesus.

Sändebudet är skriven på enkel och rak prosa med beskrivningar av händelser och anekdoter. Det är en roman som bygger på historiska uppgifter och fakta. Det finns en distans till personen Mohammed som gör honom något platt och tvådimensionell i framställningen. Kanske är det ett medvetet drag av fortsatt mystik kring profeten, eller en respekt för att traditionen att inte avbilda de islamska profeterna också ska avse den mentala bilden. Romanen blir lika mycket en krönika över hur enskilda individer och hela samhället påverkas av ett fenomen som Mohammed. Trots frånvaron av Mohammeds egna tankar, hans övervägningar, hans kval och ett psykologiserande kring hans utveckling blir intrycket ändå: intressant, lärorik och sympatisk.

Och det är gott nog eftersom Kader Abdolah har ett uppenbart motiv med romanen. Han vill ”sätta fingret på västvärldens rädsla för islam och eliminera den”. Och som bosatt i Holland befinner han mitt i brännpunkten för starka politiska tendenser som bygger på denna rädsla.

Skönlitteraturen kanske kan åstadkomma nog så mycket i den vägen som en hetsig tv-debatt i ämnet.