Marie Petersons Harriet är en känslig och analyserande person som reflekterar över allt och alla med ett filosofiskt tonläge. Harriet har flyttat till ett eget hus på landet omgiven av få människor. Det är grannen Terje som varje torsdag bjuder på middag och som för övrigt bryr sig om vad hon gör med lika mycket omtanke som kontrollbehov. För övrig finns Katja som är en hennes nära vän och dessutom hennes raka motsats. Katja är spontan, impulsiv, utåtagerande och ombytlig utan några större skuldkänslor för sitt själviska sätt.

Harriet omger sig med rutiner och ritualer, hon besöker regelmässigt sin mammas grav och
sjunger då alltid på kända visor. Hennes intresse för kartor visar också hennes behov av
överblick och ständig orientering i tillvaron.
Ända sedan barndomen har Harriet samlat på historier om människor som försvunnit, som
bara klivit utan genom dörren för att aldrig mer komma tillbaka. Den lilla kartongen med
berättelserna kom bort i flytten men dyker nu upp igen. Det gör den samtidigt som Terje
berättar om sin dotter som bara försvann utan ett ord. Terjes stela och återhållna sätt blir
förklarligt liksom hans behov att alltid veta vad som ska hända. Harriet har på ett sätt intagit
dotterns plats.
Harriet arbetar på ett gästhem som drivs av nunnor. Livet där är inrutat och har passat Harriet
bra fram till att livet skakas om då hennes vän Katja plötsligt är borta utan att meddela sig.
Hon har inte lämnat ett enda skrivet ord som hon alltid brukar göra.
Harriet måste få veta vad som hänt och börjar själv spåra henne eftersom polisens
undersökningar inte leder någon vart.
I bokens andra del börjar en färd i Europa med Amsterdam och Trieste som mål där Katja
arbetade med att restaurera gamla målningar.
Vi möter nu en annan Harriet som har lämnat det trygga vardagslivet och utan hämmande
rädsla givit sig iväg utan att vara säker på vad som ska hända.
Romanens språk är helt unikt och visar på ett kongenialt sätt vilken tunnväggig och tänkande
person Harriet är. Den filosofiska tonen känns aldrig tung och svårsmält, den ger ett djup åt
sin huvudkaraktär. Harriets historia och förändring känns levande och står i stark kontrast till
de övriga som är mera schematiskt tecknade.
I sin historia blir romanen en aning vag, helhetsgreppet saknas och berättelsen lämnar läsaren
i ett tomrum.

Harriet omger sig med rutiner och ritualer, hon besöker regelmässigt sin mammas grav och sjunger då alltid på kända visor. Hennes intresse för kartor visar också hennes behov av överblick och ständig orientering i tillvaron. Ända sedan barndomen har Harriet samlat på historier om människor som försvunnit, som bara klivit utan genom dörren för att aldrig mer komma tillbaka. Den lilla kartongen med berättelserna kom bort i flytten men dyker nu upp igen. Det gör den samtidigt som Terje berättar om sin dotter som bara försvann utan ett ord. Terjes stela och återhållna sätt blir förklarligt liksom hans behov att alltid veta vad som ska hända. Harriet har på ett sätt intagit dotterns plats.

Harriet arbetar på ett gästhem som drivs av nunnor. Livet där är inrutat och har passat Harriet bra fram till att livet skakas om då hennes vän Katja plötsligt är borta utan att meddela sig. Hon har inte lämnat ett enda skrivet ord som hon alltid brukar göra. Harriet måste få veta vad som hänt och börjar själv spåra henne eftersom polisens undersökningar inte leder någon vart.

I bokens andra del börjar en färd i Europa med Amsterdam och Trieste som mål där Katja arbetade med att restaurera gamla målningar. Vi möter nu en annan Harriet som har lämnat det trygga vardagslivet och utan hämmande rädsla givit sig iväg utan att vara säker på vad som ska hända.

Romanens språk är helt unikt och visar på ett kongenialt sätt vilken tunnväggig och tänkande person Harriet är. Den filosofiska tonen känns aldrig tung och svårsmält, den ger ett djup åt sin huvudkaraktär. Harriets historia och förändring känns levande och står i stark kontrast till de övriga som är mera schematiskt tecknade. I sin historia blir romanen en aning vag, helhetsgreppet saknas och berättelsen lämnar läsaren i ett tomrum.