Det är Minna som är huvudpersonen i Majgull Axelsons nya bok Moderspassion, det är henne man minns mest och berörs starkast av. Minna måste lämna sin ensamma mamma som får cancer och på kort tid försvinner ur hennes liv när Minna är i tonåren. Turligt nog hamnar hon hos sin livsbejakande moster Sally som ensam och stark driver en restaurang i Arvika. Minna får vara ifred och utvecklas i sin egen takt. När moster Sally dör är Minna redo att själv driva företaget. Hon har då fått en dotter som hon ensam ansvarar för.

Det som orsakar det förflutnas återkomst är ett våldsamt oväder som tvingar ett antal
människor att söka skydd på restaurangen.
Där möter vi Tyrone, den pensionerade brandmannen som hjälper till med räddningsarbetet,
han är den stumme, känslomässigt nedfrysta personen som berättar om sitt liv i egna avsnitt.
Journalisten Ritva får chansen att göra egna scoop efter ett halvt misslyckat yrkesliv. Paret
från Stockholm, Henry och Marguerite, befinner sig i Värmland för att besöka sonen som
hamnat hos en religiös sekt. Och så den ständigt klagande Annette som är anställd av Minna,
hon berättar om livet med den alkoholiserade Sonny.

De enskilda historierna är fascinerande och trovärdiga. Några djupa relationer mellan
personerna finns inte, de råkar bara komma i varandras väg men påverkar och påverkas ändå
av varandra. När ovädret tilltar och ett träd blåser in i restaurangens fönster träffas Minna i
huvudet och framkallar Minnas livskris och den krampaktigt sammanhållna ytan krackelerar.

Den ärvda skulden att vara en dålig kvinna, en hora, hinner ifatt Minna och hon riktar sin ilska
mot den fader hon aldrig känt och mot den avvisande farmodern. Minnas mormor med sina
två döttrar med olika fäder, hade också likt Minnas mor, betraktats som en fallen kvinna. Så
går skammen i arv i flera generationer.

Personerna i boken är mycket lätt att identifiera som vilka vanliga människor som helst.
Ältandet, svårigheterna som man inte kommer ur, sättet att skylla sig själv för allt, är plågsamt
väl beskrivet. Oförmågan att vara hoppfull känns ändå till slut rent overklig, variationen
finns bara mellan helt nattsvart och några nyanser av mörkgrått. Begreppet Moderspassion
kan ges flera tolkningar men jag läser även in Faderssaknad och Fadersrädsla i personernas
berättelser. Romanen är inte en tät helhet, trådarna mellan personerna är löst knutna och några
individer bleknar diffust bort ur berättelsen.