På en stor oceanångare med destination England befinner sig tre elvaåriga lankesiska pojkar på sitt livs äventyr. De representerar uppbrottet från enkla och koloniala förhållanden. Deras familjer skickar dem till 50-talets expansiva och framgångsrika Europa. Huvudpersonen Michael är 11 år, vilket är exakt den ålder som Michael Ondaatje själv var när han gjorde samma resa vid samma tidpunkt. Kattens bord är en självbiografi som visar sig vara fullständigt fiktiv.

Det är nästan 30 år sedan Michael Ondaatje först presenterades på svenska. Efter framgången med Den engelske patienten 1994 har det var långt mellan titlarna. Trots att han lämnade Ceylon, nuvarande Sri Lanka, på 50-talet och varit bosatt i Toronto sedan början av 60-talet återkommer han med jämna mellanrum med romaner om återvändandet, t.ex. Resan hem och den rikligt prisbelönade Anils skugga. I Kattens bord är det inte hemvändandet utan uppbrottet och avskiljandet från hemlandet som är temat.

 

Michaels resa till England handlar om att lämna släkt och ursprung för att återförenas med sin mor som sedan ett antal år lever i England. Under resans lopp växer oron inför återförenandet: ”Tänk om jag inte känner igen henne eller att hon inte känner igen mig”, frågar sig den 11-årighe Michael. Med på resan har han några avlägsna släktingar som förväntas hålla ett vakande öga över honom. Men de reser på de övre däcken i de finare salongerna. Michael får tillbringa resan i en delad hytt djupt nere under vattenlinjen. Där träffar han också sina jämnåriga bundsförvanter, Ramadhin och Cassius. Tillsammans gör de sitt livs resa i utforskandet och betraktandet vuxenvärldens hemligheter.

 

Kattens bord är det bord som befinner sig längst bort från Kaptenens bord i fartygets matsal. Runt bordet samlas en rad intressanta personer som de unga föräldrafria passagerarna får lyssna på och prata med under den långa resan.  De blir vänner med mr Daniels som har en mindre botanisk trädgård längst nere i skrovet. Vid bordet sitter också miss Lasgueti som har en rock med specialsydda fickor för duvor och pianisten mr Mazappa som pratar ofta och gärna. Den tystlåtne mr Pererea visar sig ha en polisiär koppling till ett brott som begås, nej, det är faktiskt två, om inte tre händelser som inträffar under mystiska omständigheter.

 

Ondaatje kopplar ett totalt grepp i romanen. Vi får en smak av en ungdomlig äventyrsskildring med referenser till Kipling, det är en roman om vänskap och lojalitet i olika plan, i romanens periferi ryms en kriminalhistoria, och  vi får en sociologisk utforskning av ett flytande minisamhälle med en hierarkisk struktur och de tydliga klassbarriärer mellan A-, B-, och C-däck. Persongalleriet är mångsidigt och skiftande och ju längre romanen fortskrider desto mer övergår perspektivet från den 11-årige Michael till den vuxne Michael som ser tillbaka på en treveckorsperiod som kom att påverka ett helt liv.

 

Romanen är lättsamt och sinnrikt uppbyggd. Språket är på samma gång vackert målande som precist och träffande. Det är ett konstant flöde av iakttagelser, insikter och mysterier. Mysterierna omfattar inte bara de märkliga händelser som de tre unga pojkarna fick uppleva ombord på fartyget när det stävade genom Indiska Oceanen via Suezkanalen in i Medelhavet med kurs på England. Ondaatje är mer driven än så. Genom att låta perspektivet vändas från andra hållet upprätthålls intresset. I den vuxne Michael ögon kom den korta vänskapen ombord få en avgörande betydelse även om Cassius förblev lika distanserad som vuxen, medan den hjärtssjuke Ramadhin med sin familj kom att få en stor och omvälvande betydelse för Michael.

 

Genom den fiktiva självbiografins form känner man sig hela tiden stå i en nära relation till författaren - han berättar något viktigt ur sitt eget liv. Men sedan återfår man balansen – det är bara en djävulskt skicklig författare som förför och trollbinder dig med språket och intrigen – absolut inte med sanningen. Du är i Michaels Ondaatjes våld. Inte på ont utan endast på gott.