På några veckor skrev Hans Fallada romanen Ensam i Berlin, en rasande, förtvivlad protest mot de nazistiska plågoandarna. Han utgick från Gestapos förhörsprotokoll med två makar som protesterade mot förtrycket genom att skriva brevkort och lappar som placerades ut i portar och trappuppgångar i Berlin. De stod inte ut med att bara böja sina huvuden och ta emot. Formuleringar som ”Moder! Führern har mördat min son. Strö sand i maskineriet ! Arbeta långsamt. Långsammare. Ge ingenting till Vinterhjälpen. Varje handtag mindre är ett sätt att få slut på kriget.”

Orden retade gallfeber på  Gestapo som inledde en  hetsjakt för att få tag i ”brottslingarna”. Det är en verklig thriller där utgången är given, det står klart från början att katastrofen är oundviklig.  Läsningen ger kalla kårar av skräck men det går inte att sluta.  Vid sidan av Dagermans Tysk höst  är det den viktigaste berättelsen om  hur vanliga tyska medborgare blev offer för nazismen, hur systemet förråade och bröt ner.

 Otto och Anna Quangel, huvudpersonerna i boken, är ingående beskrivna, deras tankar och motiv, beslutsamhet och vanmakt skildras detaljerat och trovärdigt.

 I Berlin råder skräck och ångest,  meningen ”Luften stank av svek” ger hela stämningen.  Människor förvandlas till typer som förråder, stjäl och luras, den slagne slår neråt och livet blir till ett helvete.  Fallada skildrar hur människorna blev mer och mer avtrubbade, hur de förvandlades till delar av de maskiner de skötte. Symboliskt nog arbetade Otto Quangel som förman på en likkistefabrik. Några tar risker, finner vägar att trotsa makten för att själva  kunna känna sig som människor;  som Otto och Anna,  som deras granne kammarrättsrådet  Fromm, andra flyr ut på landet i hopp om att komma undan, en del flyr in i vansinnet.

Rudolf Ditzen,  Hans Fallada var hans psuedonym, hade sett fängelser och sinnesjukhus från insidan. Han var fälld för dråp, förskingring och stölder.  Han blev tidigt i livet beroende av alkohol och nakotika. Han kunde förvandla sina erfarenheter till litterära mästerverk och protesterade mot regimen med sin skarpa penna.  Första gången boken gavs ut i Sverige var 1948 med titeln En mot alla där flera partier var borttagna.  Ensam i Berlin är den första kompletta svenska utgåvan