Abraham Tokazier, finsk 100-meterslöpare av judisk börd vann ett lopp på Helsingfors stadium 1938. När prisutdelningen genomfördes var han förpassad till fjärdeplats, utanför prispallen. Det var en gest riktad åt den tyska delegation som befann sig på läktarplats. Händelsen är autentisk och 75 år senare har Tokazier fått upprättelse, inte minst tack vare Kjell Westös Hägring 38. Westös roman påminner oss om hur brytningstider griper in i människors vardag och synsätt; hur intolerans och nationalism ger grogrund för invandrarfientliga och även fascistiska rörelser. Och när vi lyfter blicken från texten och höjer den ut över dagens Europa ser vi samma tendenser.

Kjell Westös senaste roman utspelar sig alltså strax före kriget. Skådeplatsen är givetvis Helsingfors där flertalet av hans romaner utspelar sig. Westö har fått en stor och hängiven läsekrets inte minst genom sin fyrdelade Helsingforssvit om Finlands nutidshistoria. Hägring 38 är mindre i omfång och därmed också i persongalleriet. Två tydliga huvudpersoner framträder, advokat Claes Thune och hans sekreterare Matilda Wiik.

Claes Thune har tillsammans med tidigare studentvänner bildat Onsdagsklubben för ett fortsatt socialt umgänge under trevliga former. Lite kulturella och politiska diskussioner, men mest en förevändning att få dricka sig berusade. I det förändrade politiska landskapet inför krigsutbrottet börjar också Onsdagsklubben att få sprickor i den gemytliga fasaden. Advokat Thune, journalisten Röman och psykiatikern Lindemark, tillhör den liberala falangen, medan läkaren Arelius och affärsmannen Grönroos allt mer dras åt den alltmer högljudda och tyskvänliga högern. Framgångsrika män i den finlandssvenska överklassen med andra ord. Den udda fågeln är den judiska skådespelaren Joachim Jary. Det är dennes brorson som vinner 100-metersloppet när den församlade Onsdagsklubben sitter på läktaren och bevittnar den uppenbara lögnen.


Matilda Wiik anställs som sekreterare av advokat Thune. Hon har en stark integritet och ett mörkt förflutet. Hennes bakgrund finns i en annan samhällsklass och minnena från de vitas övergrepp efter inbördeskriget sitter djupt i hennes inre; avrättningar, internering, svältläger och våldtäkter. Hon har ändå hittat en balans i tillvaron. Den rubbas emellertid när hon känner igen en välbekant röst inne från Thunes kontor. Westö skildrar fru Wiik med stor känslighet. I romanen balanserar hon ensam mot den maskulina Onsdagsklubben. Men Westö ger henne flera personlighetsdrag, den ena stunden är hon den effektiva kontoristen fru Wiik, på fritiden är hon cineasten Matilda, och i hennes inre tränger tidvis ”Miljafröken” fram. Westö skildrar en kvinna med stark återhållen ångest av det förflutna vars enda relation till det förflutna är brodern Konni, en temperamentsfull dansbandsmusiker som också komponerat schlagern Hägring året 1938.  


Kjell Westö skildrar människor i en tydlig brytningstid. Han är mån om sina huvudkaraktärer, behandlar dem ömsint och ingående. Advokat Thune är ensam, övergiven av sin fru till förmån för vännen Lindemark. Han våndas över utvecklingen och krigshetsen. Han känner en uppenbar sympati för fri Wiik men konventionen gör deras relation stel till en början. När han en gång överraskar sig själv att följa med ut på en dansrestaurang slutar det med en mindre katastrof. Fru Wiiks historia kan han bara ana. Hennes förtegenhet är absolut.


Romanen har en stark nerv, inte minst genom den känslostorm som ”rösten” framkallar hos fru Wiik /Miljafröken. Matilda Wiiks mörka förflutna har skapat en dubbelnatur som Westö behandlar med stor psykologisk skärpa.  Tonen genom romanen är dov och stillsam i väntan på kanonbullret och bombexplosionerna. Man måste i sammanhanget påminna om att Finland under knappa tre decennier genomled fyra krig: inbördeskriget, vinterkriget, fortsättningskriget och lapplandskriget. De trauman detta sätter, inte minst ett blodigt inbördeskrig, tar generationer att befria sig från.

 
Westö är utan tvekan en av Nordens stora berättare. Hägring 38 blev alldeles nyligen nominerad till Augustpriset. Välförtjänt. Hägring 38 är ingen mellanbok efter den omfångsrika och hyllade Helsingforssviten. Tvärtom tar han ett delvis nytt grepp och lyfter sin litterära nivå ytterligare ett steg.