Allt är inte guld som glimmar. Inte heller fyller Norges oljemiljarder alla norrmäns bankkonton. Inte ens i Stavanger, Norges olje-Klondyke och som sägs vara en av världens rikaste städer. I Tore Renbergs sprakande, mustiga och fascinerande roman Vi ses imorgon är det en annan sida av staden som skildras: Småtjuvarnas, de illusionslösa ungdomarnas och de färglösa tjänstemännens Stavanger.

Tore Renbergs 570 sidor tjocka roman har väckt stor uppmärksamhet i hemlandet Norge. Vi ses imorgon är den första i en planerad trilogi där andra delen, Angrep fra alle kanter, just har kommit ut i Norge. Tore Renberg är ingen litterär nykomling. Romansviten om Jarle Klepp, som också resulterade i tre framgångsrika filmer (visades bl.a. i SVT i somras), ett antal barnböcker samt programledare i Norsk TV har gjort Tore Renberg till en känd kulturpersonlighet i grannlandet. Kanske blir Vi ses imorgon hans internationella genombrott.

 

Så vad avhandlas då i romanen? Mycket, väldigt mycket och i högt tempo Vi får i korta kapitel följa 11 olika personer under tre septemberdagar i oljestaden Stavanger. Renberg bygger upp hela historien med att låta händelser mer eller mindre slumpvis haka tag i varandra och till sist sugs allting in mot ett händelsecentrum, med ett crescendo som också blir en stark final.

 

Det vore fel att säga att romankaraktärerna är ett enkelt tvärsnitt av samhället, men de kommer i vart fall från olika sociala skikt och miljöer. Vi har den skuldsatte och desperate ensamstående tonårspappan som försöker hantera vardagen med sina två döttrar som är varandras motsatser. Där figurerar ett litet förbrytarkollektiv som består av två övergivna syskonen från en dysfunktionell familj, Jan-Inge och Cecilie och hennes pojkvän Rudi, en adhd-bjässe som befinner sig i ett tillstånd av ständigt verbal överhettning. Och så är det ett antal sårbara, förvirrade och krisande tonåringar som lever i en sub-värld till synes helt avgränsad och onåbar för vuxenvärlden. Så när en kristen flicka från borgerlig miljö blir ihop med en fosterhemsplacerad värsting uppstår inte bara ljuv musik.

 

Det är en samtida samhällsskildring med en lika stor del sociologisk som psykologisk blick. Klassbakgrund, sexualisering, traumatisering, våld, spelberoende och mycket annat mänskligt och samhälleligt bråte flyter upp till ytan.

 

Det är också en roman om kärlekens olika uttryck. Dess romantiska skimmer är ingenting som lyser med speciellt många lumen i Renbergs fiktiva värld. Istället tenderar kärleken att söka sig till någon av polerna: slentrian eller passion, och där den pressande tonårsåtrån intar en särart. En del är vackert och fint, annat blir bara smutsigt och fult. Vi ses i morgon är en roman om det mänskliga behovet av relationer och om konsekvenser av svek och bristande lojaliteter.

 

Omfånget tillåter att man lär känna karaktärerna och förstå deras olika förutsättningar och bakgrund. En del är mer perifera, andra har en större betydelse för handlingen. Berättartekniskt uppfinner Renberg ingenting nytt när han växelvis låter karaktärerna framträda, men det är med en imponerande inlevelse som han presenterar sitt material. Dialogen, tonläget och uttrycken känns helt autentiska, oavsett om det gäller den kriminella miljön eller den postpubertala tonårsjargongen. Renberg briljerar med musikreferenser och värjer inte för sex, kön eller det politiskt inkorrekta. Kryddigt och mustigt är bara förnamnet och till sist sitter man fast i intrigens kladdiga spindelnät.

 

Med Torgny Lindgrens ord: Fröjden eder med bävan.