Jan-Olov Carlsson, 2016-03-14

I litteraturen är allt möjligt. Människor kan dö och sedan återuppstå. I Jenny Erpenbecks Natt för gott sker det inte bara en gång utan vid fyra tillfällen. Resultatet blir en enastående exposé över ett sekels utveckling i de östra och centrala delarna av Europa. Genom en judisk kvinnolinje bryts individuella öden mot historiens förskräckligheter, lycka mot sorg, ideologi mot förnuft. Allt dessutom på lysande prosa.

Jenny Erpenbeck tror uppenbarligen inte på ödet eller att det ska finns någon förutbestämd mening för en människa. I Natt för gott är det i mångt och mycket tillfälligheter eller slumpen som avgör en individs levnadsbana. En människa dör i förtid.  Men tänk om någon istället hade befunnit sig där, gjort si eller så, hur skulle då livet kunnat ha sett ut. Det är en sådan litterär lek Jenny Erpenbeck ägnar sig åt, en lite mer avancerad Slidning doors med andra ord.

Det börjar med en liten flicka som dör i Galizien (inte att förväxla med spanska Galicien) i nuvarande Ukraina. Om hon istället hade fått leva kunde hennes liv ha slutat i Wien efter första världskriget. Men om det inte hade inträffat kunde hon ha hamnat i Moskva under Stalinterrorns tid och avrättats.  Och hade det av olika tillfälligheter inte skett kanske hon flyttat till Berlin och vunnit en framträdande kulturell position i det östtyska samhället. För att vid Berlinmurens fall, i nittioårsåldern somna in på ett ålderdomshem i Berlin.

Övergångarna mellan de fem episoderna kallas Intermezzon. Där knyter Erpenbeck samman romanens olika tidslager och skapar effekt de övergångar som i en traditionell roman som skildrar ett längre historiskt skede skulle ha behövt hundratals sidor.  

Den namnlösa flickan som vandrar genom historien är av judisk börd. Det ger en tyngd och ett särskilt allvar. Judepogromer och antisemitism var starka under den Österrike-Ungerska eran, förföljelserna och anklagelserna under Stalintiden och givetsvis den nazistiska uppmarschen och förintelselägren. I slutet av romanen får flickan, kvinnan, modern ett namn och tydlig identitet. När hon dör är hon fru Hoffman med ett händelserikt liv bakom sig.

Men att de stora historiska händelserna på samma sätt skulle vara resultat av tillfälligheter eller slumpens skördar finns det ingenting av i Erpenbecks framställning. De stora omvälvningarna i den europeiska nittonhundratalshistorien med världskrigen, revolutionerna och nationalstaternas förändring är fasta och obevekliga konstanter, om än inte förutbestämda, så åtminstone opåverkbara för en enskild individ. Som historieskildrare upplever jag att Jenny Erpenbeck är detaljrik, trovärdig och påläst.

Jenny Erpenbeck har helt visst använt sig av sin farmors biografi som inspiration. Hon var, likt fru Hoffman, också en uppburen författare. Likaså av österrikisk-judisk börd, född i Galizien i början av nittonhundratalet, kommunist i Moskva, deporterad men kom slutligen till Berlin.

Natt för gott är den femte av Erpenbecks romaner som översatts till svenska, samtliga av Ulrika Wallenström, som också översatt Weiss, Mann och andra tyska litteraturgiganter. De fyra första romanerna har publicerats i Bonniers Panacheserie. I den serien har spetslitteratur från hela världen översatts i 70 år, inte sällan förebådande ett Nobelpris i litteratur.