Annika Edlund, 2011-12-20

Att rosa inte är vilken färg som helst slår Fanny Ambjörnsson verkligen fast i sin nya bok, Rosa - den farliga färgen. Jag ska dock villigt erkänna att jag var skeptisk när jag började läsa boken, men jag blev helt uppslukad och läste med växande intresse om den "flickiga bubbelgumsfärgen" som i vissa fall också utmanar makten.

Fanny Ambjörsson har intervjuat barn i åldrarna 4 - 10 år, småbarnsföräldrar, HBT-killar, pacifister, tonårstjejer. Det är både avslöjande, intressant och rolig läsning. Hela tiden! Hon skriver dessutom så lättsamt och flödande att det är rent njutbart att läsa.  

 
Rosa är en färg som är en könsmarkör av rang, en provocerande och i vissa fall uteslutande färg.
"Om den rosa världen är att betraka som ett eget rum - en skimrande, glittrande, fantastiskt och snäll plats av blommor, tyll och gröna ängar, där man får möjlighet att leva ut storslagna fantasier  - tycks detta rum helt enkelt inte var speciellt tillgängligt för den som vill vara en pojke".
 
För de pojkar som gillar rosa i småbarnsåren blir det för de flesta ett ganska  brutalt uppvaknade till den här världen. Så småningom. Rosa är en färg som man helt enkelt ska växa ifrån. Allra helst om man är kille. 
 
Men visst finns det killar och män som gillar rosa. Det har blivit en vanlig skjortfärg för killarna på Stureplan. Men då är det en markör som också visar att man vet vad som gäller och vågar bryta gängse färgkod. Helt medvetet.
 
Fanny Ambjörnsson utforskar den rosa färgen och dess placering i tid och plats, i samhället, i könsmaktordningen och i våra fördomar.
Det är en både feministisk, klassmässig och kulturvetenskaplig läsning. Rosa den farliga färgen är en ögonöppnare för al

Fanny Ambjörsson har intervjuat barn i åldrarna 4 - 10 år, småbarnsföräldrar, HBT-killar, pacifister, tonårstjejer. Det är både avslöjande, intressant och rolig läsning. Hela tiden! Hon skriver dessutom så lättsamt och flödande att det är rent njutbart att läsa.  

Rosa är en färg som är en könsmarkör av rang, en provocerande och i vissa fall uteslutande färg.

"Om den rosa världen är att betraka som ett eget rum - en skimrande, glittrande, fantastiskt och snäll plats av blommor, tyll och gröna ängar, där man får möjlighet att leva ut storslagna fantasier  - tycks detta rum helt enkelt inte var speciellt tillgängligt för den som vill vara en pojke".

För de pojkar som gillar rosa i småbarnsåren blir det för de flesta ett ganska  brutalt uppvaknade till den här världen. Så småningom. Rosa är en färg som man helt enkelt ska växa ifrån. Allra helst om man är kille. 

Men visst finns det killar och män som gillar rosa. Det har blivit en vanlig skjortfärg för killarna på Stureplan. Men då är det en markör som också visar att man vet vad som gäller och vågar bryta gängse färgkod. Helt medvetet.

Fanny Ambjörnsson utforskar den rosa färgen och dess placering i tid och plats, i samhället, i könsmaktordningen och i våra fördomar.

Det är en både feministisk, klassmässig och kulturvetenskaplig läsning. Rosa den farliga färgen är en ögonöppnare för alla!