Molly Blom och Sam Berger, Arne Dahls senaste romankaraktärer, har de egenskaper som behövs för att vinna läsaren sympati. Det är två underdogs; intelligenta, komplexa, hemlighetsfulla, intuitiva och respektfullt respektlösa. Arne Dahl bygger skickligt upp en intrig, upprätthåller spänningen och knyter till sist ihop händelsekedjorna. Romantiteln Inland, liksom den förra romanen Utmarker, antyder också det som är Arne Dahls signum, att undersöka både utkanterna av, såväl som det djupa inre i det mänskliga psyket; de yttre såväl som de inre fasorna och demonerna.

När Sam Berger vaknar, befinner han sig någonstans i den svenska fjällvärlden.  Hur han kommit dit vet han inte. Snart nog inser han att det är genom Mollys försorg. De är efterspanande och måste ligga lågt. När både polis och Säpo är på jakt med den modernaste tekniken är rörelse- och kommunikationsmöjligheterna begränsade. Det är viktigt att t.o.m. känna till satelliternas banor. Under tiden som Sam varit utslagen och i koma har Molly ändå lyckats rigga allt detta. Det är inte utan att Sam undrar kring omständigheterna. Mollys uppträdande ger också anledning till vissa funderingar.

 

Sedan drar allt igång. En mordutredning som förflyttar Sam och Molly runt om i Norrlands inland. Det börjar med ett brev ställt till Sam Berger. Avsändare är en kvinna som förekommit i en gammal utredning då Sam arbetade tillsammans med Desirée Rosenqvist även kallad Deer från Utmarker. Samtidigt: från ett vårdhem avviker en person som kallar sig Sam Berger.

 

Sam och Molly bedriver i största hemlighet en parallellutredning till polisutredningen i fallet. Oftast steget före men också med större risk och insats. För Sam Bergers del finns det personligt motiv, han är vad man i mer civiliserade sammanhang kallar ”apostroferad”. 

 

Arne Dahl är en driven och rutinerad spänningsförfattare.  Hans romaner anses av många tillhöra de mest läsvärda den genren kan erbjuda: smarta intriger, litterära kvalitéer och en dramaturgi med största finess. Jag kan inte annat än hålla med.

 

Och det är bara att erkänna: jag läser Inland med större iver och intresse än de flesta andra romaner på senare tid. Det finns en oemotståndlig driv i berättandet.  Läsningen uppslukar mig för en kort, men mycket intensiv period. Därefter fortsätter vardagslunken.