80-talet bryter in och på Söder i Stockholm pågår förvandlingen av stadsmiljön. Det genuina i stadsdelen bryts sönder. I Sverige håller välfärdstanken att ersättas med nya politiska ideal. Där, mitt i allt detta, tar tre unga ensamstående morsor hjälp av varandra för att klara det dagliga livet. När männen sviker blir systerskapet är en överlevnadsstrategi.

Lena Kallenbergs Södermorsor är en fragmentarisk dagboksroman. Det är Lenas dagbok vi får följa från det sena 70-talet en bit in i 80-talet. Hon och hennes väninnor, Jana och Katrin, hankar sig fram efter bästa förmåga. Utan varandras systerskap och solidaritet hade knappast tillvaron gått ihop. Lena arbetar inom hemtjänsten, Katrin har skådespelarambitioner men få jobb och Jana arbetar i en frisörsalong. De hjälps åt med barnpassningen och matlagning. Guldkanten på tillvaron är att dela en flaska rödvin på lördagskväll.

I sitt jobb inom hemtjänsten träffar Lena den äldre generationen som kan berätta Söders arbetarhistoria och malmens karaktäristika; kåkstaden, krogarna, personligheterna och de kända landmärkena. Men det är också en äldre generation som alltmer skuffas undan och marginaliseras på det nya Söder. Att Lena Kallenberg kan sina historiska Stockholmsmiljöer har hon visat i tidigare romaner. Hon är också uppvuxen på Söder och bodde också kvar där som ensamstående mamma under 70- och 80-talet. Ingen behöver tvivla på den autentiska i miljöerna och livssituationen.

För de tre kvinnorna är männen i deras närhet svikare, vare sig de är ansvarslösa vänsterretoriker, kvinnomisshandlare eller nedgångna knarkare. Lena är realist och vardagen är grå och slitsam. Jana och Katrin lever i var sin illusion som gör dem svagare och sårbarare. Illusioner leder lätt över i förljugenhet och självförakt. I de skilda synsätten uppstår också krockar dem emellan. Alltmer glider de isär och den kollektivistiska andan bryts ner av verklighetens obarmhärtiga tryck.

I dagboken finns de politiska, sociala och musikaliska tidsmarkörerna insprängda för att aldrig släppa kopplingen till tidens anda. Romanen utspelar sig i brytpunkten när 70-talets radikalisering ebbar ut och 80-talets ”satsa på dig själv”-mentalitet vinner fäste. Lena och hennes väninnor befinner sig i denna vilsenhet och där riktningen för deras framtid inte är förutsägbar. Just detta är problemet med en roman som Södermorsor. Den har ett angeläget budskap och är ett viktigt vittnesmål, men blir samtidigt ett förutsägbart manifest för författarens egna ideal och värderingar. Av detta kan det litterära verket komma att lida.

Om Södermorsor skulle beskrivas som ett recept så kunde det vara som att blanda en stor dos Söderkunskap med en del sorgset vemod, två delar upprördhet och en gnutta nostalgi. När det fått stå och mogna ett slag smakar anrättningen angenämt, kanske inte en gourméupplevelse, men som en hederligt tillagad husmanskost.