Förlaget beskriver romanen som ett mörkt familjedrama med övernaturliga undertoner, men den är också en högst reell skildring av en verklighet få kanske känner till. Hårbranchen. Hur människor nyttjas och utnyttjas, klassificeras som billiga eller exklusiva beroende på om ditt hår är blont och vågigt eller mörkt och rakt. Med närmast thrillerartad spänning väver Oksanen ihop en intrikat fläta av lögner, mörka hemligheter och hämndbegär.

I Oksanens nya roman Norma står, liksom i hennes mindre kända roman Baby Jane, en ung kvinna med en stor hemlighet och en något annorlunda verklighetsrepertoar i centrum. Baby Janes hemlighet var att hon hetsåt och kräktes medan Norma har ett hår som växer onaturligt snabbt och som dessutom känner av och följer hennes känslors svall. Båda två, Jane och Norma håller verkligheten stången genom att döva sina sinnen med mediciner. Men liksom Normas hår är den, verkligheten, svår att kontrollera.

 

Oksanen har sagt att hon med denna roman ville skriva en modern Rapunzelsaga. Det började som en novell men blev en hel roman där hår, inte bara Normas övernaturliga utan också handeln med hår, står i centrum. Anita, Normas mamma, arbetar på en frisörsalong och dör - plötsligt och under synnerligen märkliga omständigheter. Varför kastade sig Anita framför tåget? Norma tar anställning på samma salong som sin mamma i hopp om att komma svaret närmare. På salongen framgår det snart att det pågår en ljusskygg verksamhet av internationella mått där de stora bovarna är som vilka finnar som helst, de ger till och med känslan av att vara lite lantisar. Den verksamhet som pågår är så människovidrig att det är svårt att förstå att den existerar, och än mindre om hur alldagliga dess huvudmän tycks vara. Bakom svaret till Anitas död döljer sig mörka familjehemligheter, stundom svårtydda drömmar och klara förhoppningar om ett liv bortom lögner och rädslan att bli avslöjad som en som inte hör till denna verklighet. Strävan efter ett liv utan kanter och skavanker har dock ett högt pris och snart blir det klart att sanningen är en snirklig fläta av lögner, mörka hemligheter och hämndbegär.

 

Norma rör sig i en mörk värld och Oksanens skildring av den är välgjord om än lite kylig. Orden, texten i Norma drivs framåt i ett annat tempo än Oksanens tidigare mest tongivande romaner Stalins kossor, Utrensning och När duvorna försvann. Jag saknar dock språket från hennes tidigare romaner, det tätt vävda språket som sakta men på ett elegant och mycket säkert sätt bildade en väv så tät att inget tycktes kunna sippra igenom. Norma är någonting annat. Oksanen har skrivit sin saga men också en berättelse om den tid vi lever i där allt, och alla, är eller kan bli till salu. Det är skrämmande.