I Gilla läget – hur allt gick åt helvete med positivt tänkande, möts Barbara Ehrenreich som cancerpatient, av Rosabandkulturen och ideologin som följer med den - det positivt tänkande. Uppmaningarna att gilla läget, tänka positivt och tacksamt se situationen som en utmaning och en möjlighet, gjorde henne först ännu mer ångestfylld men efter ett tag rejält förbannad och hon satte igång att undersöka företeelsen positivt tänkande på sitt grundliga sätt.

Barbara Ehrenreich är en amerikansk journalist som med skarp blick och vass penna undersöker samhället. I en tidigare bok, Barskrapad, gav hon sig ut för att söka servicejobb, fast besluten att inte använda vare sig eget kapital eller egna nätverk för att klara sig. Hon fick med nöd och näppe ihop till mat och bostad trots sitt hårda slit.

I finanskrisens spår lämnades människor i arbetslöshet och förtvivlan, oftast skuldsatta upp över öronen. Här frodas det positiva tänkandet i form av coacher, konsulter, motivationstalare och mängder av peppande böcker som exempelvis The Power of Positive Thinking , Tänk rätt bli framgångsrik och En klagofri värld. Samtliga har det underliggande budskapet: Skyll dig själv om det går åt skogen, du har helt enkelt inte ansträngt dig tillräckligt.

Ehrenreich ser historiska kopplingar till den stränga kalvinismen, som inpräntade arbete och försakelse och menar att det positiva tänkande har rötter i de motrörelser som uppstod. På så sätt växte en modernare anpassning fram i organisationen Christian Science, vars ivrige lärjunge William James sedan blev den förste amerikanske psykologen.
Boken är en gedigen redogörelse för sambandet mellan religion, positivt tänkande och  förändringar i vetenskapen kring ämnet psykologi.

Om jag satt i styrelser eller ledningar för organisationer med det minsta skumrask i bagaget, skulle jag bli rejält nervös om Barbara Ehrenreich närmade sig. I jämförelse känns Janne Josefsson och Uppdrag granskning som en västanfläkt. Hennes research är noggrann och intelligent, analyserna är väl motiverade och djupgående. Hon refererar till det amerikanska samhället, vilket gör det svårare att bedöma från en svensk horisont. Namn och titlar virvlar förbi i en strid ström.

I Sverige existerar fortfarande Jantelagen, ett arv som inte är borta, om än något försvagad.Hur ofta har man inte längtat efter mindre gnäll och mer optimistiska tongångar, så vad är det då för fel med positiva tankar. Inte alls menar Ehrenreich, det är den okritiska hållningen, den blinda tron och uteslutandet av människor som tänker annorlunda, som utgör en grogrund för förtryck. Hon vill att vi ser världen som den är och menar att realism är nyckeln till överlevnad.