Ninni Broms Dahlgren, 2009-12-07

Två kvinnor lär vi känna i Inger Frimanssons senaste bok Råttfångerskan. Ingrid, en lite smårund, blek och vek person som inte lämnar stora avtryck. Och som en motsats, den ensamma Rose, där bitterheten ligger som en hinna över hela hennes väsen.

I växelvisa, korta kapitel kommer vi dem allt närmre. De är rivaler om samma man, bokförläggaren Titus, nu döende i cancer och långt borta ifrån sitt tidigare imposanta jag. Ingrid har efterträtt Rose som Titus hustru. Den försmådda Rose har dragit sig undan världen i en liten backstuga på landet. Hon har få kontakter och klarar sig hjälpligt på lektörsuppdrag. Beskrivningarna av de två kvinnorna fördjupas och snart nog känns de som verkliga personer där deras personligheter och deras bakgrund gör dem till levande människor. Alla andra som rör sig runt Titus blir otydliga bifigurer likt utbytbara statister. När Titus på sin dödsbädd uttalar en önskan om att få träffa Rose ser Ingrid ingen annan utväg än att söka upp henne för att förmå henne att komma. Redan från början finns en aning om att detta möte inte kommer att gå bra och att katastrofen är nära. Rose framstår som allt mer förgrämd och hennes bitterhet får stråk av vansinne. Råttorna har blivit hennes skyddslingar, de sviker inte, de kommer tillbaka till henne.

Det finns ingenting förutsägbart i Frimanssons bok bara den där känslan av stegrad spänning inför något obehagligt. Historiens dramatik och den psykologiska spänningen bär berättelsen och det är befriande att befinna sig mitt i historien utan att behöva följa händelserna genom en kriminalkommissaries grubblande och pusslande.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.