Jan-Olov Carlsson, 2015-02-25

Visst är det författaren själv som pryder omslaget på romanen All inclusive? Där ligger han, Hans Gunnarsson, avslappnad och njutande i en solstol i ett förmodat semesterparadis. Och romanen handlar om en författare som ska skriva en roman om just detta. Meta så det förslår. Hans Gunnarsson tar ut svängarna rejält när han också gör en spaning in i samtidens trender och uttryck. All inclusive är en rapp och underhållande roman som hålls igång av Gunnarsson förmåga att teckna personerna genom sprudlande dialoger i och omkring tillvarons svarta hål.

Huvudpersonen är författaren C. G. som definitivt har peakat sin litterära bana. Via en annons får han kontakt med en uppdragsgivare med ett något udda erbjudande. Uppdragsgivaren är en affärsman, och som säger sig vara en stor beundrare av C. G. tidigare romaner. Uppdraget är att skriva en roman om en semesteranläggning i Västindien. Idén kring det hela skulle vara marknadsföring i en ny form och ett sätt att hjälpa uppdragsgivarens bror som är ägare till semesteranläggningen. Villkoren är fördelaktiga, manegen är krattad och den konstnärliga friheten garanterad. C. G.  beger sig till Guadeloupe med en roman i sikte.

 

Det märkliga uppdraget blir än märkligare vad tiden lider. En del oförklarliga dödsfall inträffar under vistelsen och intrigen tätnar som om det vore en kriminalroman. Nu är C. G. förvisso varken privatspanare, utredare eller polis. Han är istället den ovetande medelpunkten i händelserna, kanske i själva verket brickan eller offret i en konspiration iscensatt av den mystiske uppdragsgivaren. På hotellet kommer han i bekantskap med Boris, en mycket mångbottnad karaktär och den som för in C. G. på en möjlig förklaring på vad som egentligen rör sig under ytan i semesteranläggningen.  Det går endast att antyda intrigen, och därmed ge en kort introduktion till händelseförloppet. Sägs mer är det som att läsa en pusseldeckare bakifrån.

 

Själva ytan beskriver Gunnarsson med säkert handlag. Med kollektivromanens form får C. G:s medresenärer också plats i romanen.  Det är inte en helt vacker bild som tecknas av vare sig semesterparadiset eller de personer som befolkar charterresan. Ålder, kroppskonstitution, intressen och leverne ligger nog rätt nära de fördomar som jag själv har om en ”genomsnitts-all inclusive-turist”, men å andra finns det bland dessa medmänniskor starka karaktärer och unika individer som, om de befann sig i en annan miljö, jag inte skulle uppfatta på ett nedlåtande sätt. Jag undrar om inte Gunnarsson medvetet driver läsaren in i just denna fördomsfälla. 

 

Mellan varje kapitel finns det kryddiga och mustiga citat från resenärerna till semesterparadiset. Jag skulle inte bli förvånad om citaten visade sig vara avskrifter från bandupptagning med dolda mikrofoner. De känns så autentiska att en numera avgången partiledare nog hade hävdat att de verkligen måste härröra från ”verklighetens folk”.

 

All inclusive är underhållande och rolig. Tempot är högt och utvecklingen oförutsägbar. Man kan läsa Gunnarssons roman som en pricksäker fars med en satirisk udd riktad mot både turist-industrin former och lockbeten och vår illusion att det går att resa bort från leda och tristess. En inbyggd kritik av förlagsbranschens utveckling och författandet villkor är inte heller svår att ana. Uppdragsskrivande och produktplacering i litteraturen kan bara sluta i katastrof.