Monika Fagerholm öppnar en hel värld i romanen Lola uppochner. Eller åtminstone ett helt litet samhälle med ett imponerande och till antalet krävande persongalleri . På ytan är det en mordgåta, eller en thriller om man så vill, men eftersom det inte finns någon huvudperson som driver mysteriets lösning inser man att de bisarra morden mer handlar om att skapa yttre ramberättelse och ett känsloläge av osäkerhet, villrådighet och mystik. Det är platsen och de sociala sammanhangen som träder fram och fångar intresset.

Fagerholm har uppgett av att hon har inspirerats av Twin Peaks och David Lynch när han rör sig i utkanterna i händelserna som ledde fram till mordet på Laura Palmer. Monika Fagerholms plats, den lilla småstaden Flatnäs, är samma slags småstad som Twin Peaks där innevånarna känner varandra, känner till om varandra och där ungdomar och vuxna lever sida vid sida med en mur mellan sig.

Romanen inleds med att Jana Morton återvänder till Flatnäs efter 17 år. Hon är inbjuden till en återträff med gamla väninnor från förr. Det är nu 2011 och hon har inte vare sig träffat de andra eller återvänt under de 17 år som förflutet sedan hon hittade liket av Flemming Pettersson.  Romanen glider mellan de två tidsperspektiven, 2011 och 1994. Tonvikten ligger på 90-talet och händelserna vid tidpunkten för det otäcka mordet på en av ungdomarna i staden. Inledningsvis byggs förväntningarna upp att vid återföreningsmiddagen ska pusslet läggas à la Agatha Christie med Jana Morton som skarpsynt iakttagare.

Men så trivialt behandlar inte Fagerholm sitt tema. Hon viker ut i oändliga slingor om livet i Flatnäs och relationerna mellan de inblandade. Persongalleriet innehåller mer än 30 personer och romanen innehåller inledningsvis en förteckning över de inblandade. Ingen huvudperson framträder. Det är som en strålkastare som sveper runt och fångar in och följer någon av karaktärerna för en stund. Mestadels uppehåller sig Monika Fagerholm vid Flatsnäs tonåringar och deras fester, kärleksbekymmer och komplicerade struktur av rangordning.

Och vilka är de: två systrar Bäck i Kvarnen, den ena rullstolsbunden och med ett 22000-bitarpussel på golvet, den andra en rastlös själ och älskarinna åt politikerpampen. Och vidare: kusinerna Pettersson varav en är den mördade Flemming, polistvillingarna Berglund, överklassflickan Backlund , fixaren Bjarne Marin med sin Candy Hot Truck, den lokala smågangstern Rouhe, och många andra. Och där finns också de märkliga ”skelettfåglarna”, de rika och de fattiga, de som lämnade Flatnäs som fort tillfälle gavs och de som blev kvar. Flatnäs är inte bara en idyll vid havet, det är också ett klassamhälle med dess inneboende konflikter och orättvisor.

Monika Fagerholm har en unik förmåga att i textflödet och i språket skapa ett stämningsläge av osäkerhet, uppbrott, utlöpningar och abrupta vändningar.  Det finlandssvenska talspråkets charmfulla närvaro blandas med staccatovibrerande syntaxbrott.  Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att efterlikna hennes särpräglade uttryckssätt.

Därför är hon också en författare som kräver koncentration från läsares sida, men det ska inte förväxlas med svår och otillgänglig. Tvärtom.  Det går bara inte att hitta romanens struktur eller väsen om man så vill, genom att sitta med tankarna någon annanstans.

Och så romanens titel. Lola uppochner är en stor och vanvårdad tygdocka, ursprungligen i den funktionshindrade Anita Bäcks vård, men senare på villovägar. Ett allstädes närvarande orosmoment, en del av brottet eller kanske dess lösning...