Jan-Olov Carlsson, 2013-11-17

Det behövs egentligen inte någon ytterligare presentation eller recension av Richard Fords Kanada. Och inte heller behöver jag upprepa romanens två första meningar: ”Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare.” Men jag gör det ändå trots att så många redan gjort samma sak, dvs. hyllat romanen och citerat inledningen. Romanen om den 15-årige Dell Parsons är helt enkelt omöjlig att inte ta till sig.

Romanen handlar om livets alla tillfälligheter. Det är vare sig ödet eller definitiva avsikter styr livsvalen. I familjen Parsons är detta definitivt sant. Att Dells föräldrar skulle bli bankrånare kunde ingen förutse. Pappan Bev lämnar det militära och påbörjar en resa som är den amerikanska drömmens motsats. Den utåtriktade, bullersamme sydstataren Bev är fylld av entreprenörskapets iver och förhoppningar men han misslyckas varje gång. Den tystlåtna, skeptiska och intellektuella hustrun Neena är hans motsats. I en missriktad lojalitet med Bev och som ett sätt att försöka rädda familjen deltar hon i det bankrån som maken planerat för att betala av en skuld.

 

Parsons är en kärnfamilj som hållit sig på sin egen kant i det lilla samhället Great Falls i Montana. Inget speciellt lyckligt äktenskap, men föräldrarna är kärleksfulla mot barnen och de lojala med föräldrarna. Så kommer den ödesdigra dagen när polisen griper föräldrarna och barnen, tvillingarna Dell och Berner lämnas helt åt sig själv själva. De gör några besök i fängelset och träffar de skamfyllda föräldrarna som självfallet inser att de inte bara svikit sig själva utan framför allt svikit sina barn. Modern gör upp en nödplan för att de inte ska omhändertas av de sociala myndigheterna. Dell och Berner kommer aldrig mer att återse sina föräldrar.

 

Det är Dell som är romanens berättarröst. 15 år, osäker och totalt omtumlad över vad som hänt söker han stöd i tvillingsystern. Men Berner är rasande och fördömande över föräldrarnas svek. Hon rymmer själv och lämnar Dell ensam. För honom är planen att han ska smugglas över gränsen till Kanada och bo hos en släkting till en av mammans väninnor. Och så blir det. Vid 15 års ålder lämnar han allt som tidigare varit hans trygghet och identitet bakom sig och påbörjar ett helt nytt liv. Han blir en flykting.

 

Om Great Falls var en landsbygdshåla så är den nya hemvisten ännu värre. Dell ska arbeta åt Arthur Remlinger, en märklig existens som av någon anledning hamnat som hotellägare ute i obygden. Dells vuxenblivande sker i en kall och ogästvänlig miljö omgiven av människor som är helt annorlunda mot dem han tidigare har träffat. Förutom Arthur själv är det också hans medhjälpare Charlie, en råbarkad jägare, mestis och transvestit som bor i en husvagn med porträtta av Stalin och Hitler på väggen. Tillsammans med Charlie får Dell ett allt större ansvar i att arrangera jaktevenemang på grågås med amerikanska turister.

 

I Arthur ser Dell en ny fadersgestalt. Han försöker på olika sätt vinna förtroende och gunst hos man som både är avvisande och inbjudande. Några som kommer för att jaga har också ett intresse av att undersöka Arthur Remlingers mystiska förflutna. Arthurs kallhamrade cynism och beräknade sätt har också betydelse för ”.. morden, som inträffade senare.”

 

Richard Fords prosa är ett stillsamt och inkännande berättande. Det ligger en slags frid över romanen, trots de spännande och dramatiska händelserna. Familjen Parsons skildras med respekt och kärlek, vanliga människor som genom tillfälligheter och felaktiga val hamnar i en desperat livssituation vars konsekvenser blir ödesdigra. Det är vemodigt, till och med sorgligt, men ändå inte aldrig helt hopplöst. I den enkla människan finns oanade resurser att uthärda, anpassa sig och göra nya livsval utifrån de förutsättningar som råder för tillfället.

 

Språket i Kanada har en rytm som man känner igen från tidigare romaner av Ford. Själv har han hävdat att han har sin dyslexi att tacka för känslan i nyanser och ordval, han är en långsam läsare och långsam skrivare. Tid är en kanske underskattat faktor för riktigt bra prosa.  Så det är bara att ställa in sig i kön av hyllningar till en stor författare som har gjort ett betydande bidrag till den fiktiva epiken.