Tore Renberg lyckades redan i den förra romanen mejsla ut ett antal karaktärer som sätter sig i minnet. I den nya romanen fördjupas karaktärerna. Även de kriminella har sina drömmar om normalitet och trygghet. Jan-Inge är gängledaren, tänkaren och filosofen. När han nu planerar för framtiden är han omhändertagande för Rudi och Cecilie, och deras kommande barn. För egen del ska han bli hälsosam och hederlig. Och äntligen får han ett besvarande i kärleken.
Den oefterliklige och bekymmerslöse Rudi tillhör säkert den moderna prosan mest högljudda och utlevande personligheter. Han tar vid där Tourettes syndrom slutar. Men som den romantiker han är, är han gränslöst och passionerat förälskad i Cecilie och omåttligt stolt över att bli far. Även om det inte är säkert att han är den biologiske fadern. Cecilie slutligen, känner moderskapet välla upp inom sig och lovar att bli en god och positiv människa. Hon disciplinerar sin personlighet till smärtans gräns.
Planen är att lämna brottets bana. Men först behövs en grundplåt till det nya livet. In på scenen träder två tonårspojkar, Rikki och Ben, tillika Rudis brorsbarn och ansluter sig till gänget. De flyr sin familj, en sadist till far och en psykiskt sjuk mor. De kommer så att säga ur askan i elden. En av dem utstuderat elak och förslagen, den andre godmodig och osjälvständig. Deras uppdykande blir också början till den stora avslutande stöten.
Till Tore Renberg förtjänster ska man räkna en sprudlande vitalitet i språk och berättartempo. Det är nästan att man blir andfådd av att bara läsa. Det är roligt, fräckt och crazy. Men det är också en ganska dyster läsning mellan raderna. Hur kan denna sjaskiga fattigdom, sociala misär och drabbade barn i dysfunktionella familjer förstås i ett land som är världens fjärde rikaste land mätt i BNP per capita justerat efter köpkraft. Och dessutom i den stad som bokstavligen pumpat upp rikedomen.
Kunde inte välfärdsstaten eliminera problem? Ett land med stark tradition av facklig kamp och socialdemokratiska regeringar. Tore Renberg har kanske ingen socialpolitisk agenda. Men det förefaller osannolikt att Attack från alla håll, den andra romanen i en trilogi, med handlingen förlagt till Stavanger inte hämtar sin näring just i de ökade sociala skillnaderna i samhället. För när framgångssagorna från människorna som sitter i TV-sofforna, som syns i kändisreportagen och som bygger de stora villorna och kör sina allt större SUVar står en upp i halsen, är det befriande att någon berättar om dem som endast har sina misslyckanden att vittna om.
Den första delen i trilogin, Vi ses i morgon, hade ett något bredare perspektiv i samhällsskildringen. Attack från alla håll är mer av en detaljstudie, där de närmast osannolika karaktärerna tidvis skymmer andra förtjänster i romanen. Det är ett uppiggande litterärt fyrverkeri, oförutsägbar i vändningarna och underhållning på hög nivå.
Men jag har höga krav på Tore, jag väntar något mer i den tredje och avslutande delen.
Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)