Ninni Broms Dahlgren, 2012-10-23

Kaddish på motorcykel är en bok i det lilla formatet men innehållet ger öppningen till den judiska kulturens fascinerande historia och mångfacetterade sidor. Leif Zerns skriver om sin uppväxt med sin judiska släkt på Söder i Stockholm. Pappan var son till öststatsjudar som sökt sin tillflykt till Sverige undan förföljelser i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Zerns svenska mamma blev placerad i fosterfamilj eftersom hennes ensamstående mor inte kunde ta hand om ett barn. Utan att tveka konverterade mamman till judendomen för att kunna gift sig. Hon välkomnades av familjen men nålsögat av regler och traditioner var inte enkelt att ta sig igenom.

Pappan var rättrogen, han levde i enlighet med släktens traditioner och firade sabbat och alla de judiska högtiderna som Pesach, Jom Kippur, Channukka. Det var den judiska kulturen inte enbart det religiösa som var hans identitet. Samtidigt levde han också som svensk försäljare på Delbys herrekipering; med sommarställe, kräftfiske och svenska vänner.  Oftast gick familjen till den lilla synagogan, shul, som var inrymd i en diskret lokal på Söder. Ibland besökte de också Templet, som var de välbeställda reformjudarnas synagoga.

De judiska barnen fick inte sällan ett svenskt och ett judiskt namn, som Aron Lennart eller Rachel Margareta. Familjen hette från början Zernjaffsky. Någon gång på 1940-talet kapades slutet på namnet och blev Zern. En gradvis anpassning till majoritetssamhället.

Det pågick en ständig diskussion kring vad som var möjligt och tillåtet för en jude. Tolkningarna och samtalen ingick som en del i den judiska samhörigheten. För Simon Zern handlade det om att lösa situationerna praktiskt, som att låna en motorcykel för att läsa kaddish, bön i synagogan, över sin döda mor två gånger per dag i ett år, och samtidigt kunna vistas på sitt sommarnöje med familjen. Och hur kunde en jude fiska kräftor och ha kräftskiva? Fisk var enligt kosherreglerna tillåtet, men inte skaldjur. Med de dubbla identiteterna som bakgrund ser Leif Zern att ritualerna kring kräftfisket liknande de som finns kring en judisk högtid. De trygga, välkända och återkommande sysslorna som blev en del av livet som höll samman och bar.

Det är en ömsint skildring av föräldrarna och jag får ta del av en kultur som funnits parallellt och nära den svenska men som jag haft lite kunskap om. Och jag vill veta mer om detta som ändå funnits här så länge. Hoppas att många ska läsa boken och tillåta sina vyer att vidgas.