Ninni Broms Dahlgren, 2010-12-20

Mexikanska författarinnan Sabina Bermans debutroman har en berättare som påminner mycket om Stieg Larssons Lisbet Salander. Hon är en person med en mycket speciell intelligens, ett otroligt minne, skarp iakttagelseförmåga, hon är fysiskt stark och hon besitter, likt Salander, få känslomässiga uttryck. Flickan Karen hittas av sin moster Isabelle i den tonfiskfabrik, som mostern oväntat blivit ägare till. Då är hon smutsig, förvildad och utan språk och hon lever mestadels i och alldeles nära havet.

Consuelos Tonfiskfabrik bojkottas av USA när organisationen Rent hav anklagar företaget för att delfiner hamnar i fångstnäten och dör. Fabriken hotas av stängning och arbetarna på orten riskerar att förlora sin trygga försörjning. Det är rappt och lättsamt berättat hur fisket av den gulfenade, ständigt migrerande tonfisken går till och om hela arbetet med konservering och försäljning.

Men framförallt grips jag av hur Karen utvecklas sedan hennes vitklädda, eleganta moster kommit till det illaluktande, fluginpyrda, smutsiga, förfallna stället med sina ruttnande madrasser och tar sig an ”Saken” som hon kallades. Det är stundtals en hårdför uppfostran men eftersom det är Karen själv som berättar, sker den i ljuset av sin otroliga framgång. Istället för att knäckas fäster Karen en lapp på bröstet med orden ”Annorlunda förmågor” och hon kan så småningom verkligen utnyttja dessa till fullo.

Hon lyckas utbilda sig och uppfinner delfin- och stressfria fångstmetoder just för att hon kan dyka och simma med djuren och också avläsa hur de reagerar. Styrkan och trovärdigheten i berättelsen om att vara annorlunda har sin grund i Sabina Bermans eget liv, hon var själv ett barn med svårigheter att relatera till andra människor.

Moster Isabelle som hatar smuts och dålig lukt överlåter så småningom företagets ledning till sin systerdotter. Vad som sedan händer när mr Gould med pengar i fickorna och osviklig näsa för affärer dyker upp, är en ganska rörig historia, mer den ska inte avslöjas här. Den här romanen rymmer mycket på sina knappt trehundra sidor och förmedlar kunskaper om så skilda ämnen som tonfiskfiske och autism utan några som helst drag av pedagogisk nit.