Willhem Hallgren är Stewe Claesons senaste bidrag i den litterära världens persongalleri. Han är en ung och framgångsrik hotellägare i Motala i början av förra seklet. Genom hans ögon betraktas samhällsutvecklingen med storstrejken 1909 som nära förestående. I hans öron surrar den tidens politiska debatt med den högljudda borgarklassen arbetarförakt. I hans känslomässiga inre råder ett kaotiskt tillstånd. Stewe Claeson förpassar oss hundra år tillbaka i tiden i en trovärdig och intressant tidsskildring. Att han också är en fulländad stilist visar han än en gång

Den unge hotelldirektörens rör sig genom hotellets lokaler, upptagen av alla dagliga bestyr. Artig och servil tar han emot samhällets dignitärer i matsalen. Det är fabrikörer, godsägare och häradsdomare. De ser Hallberg som sin bundsförvant, om än med viss skepsis, i en borgerlighet fylld av självförtroende. I köksregionen diskuterar Hallberg med husmor, pigorna och gårdskarlen. Han är beroende av dem och hyser också respekt för deras arbete. Hallberg är en plikttrogen realist och en handlingens man. Men han är också en framsynt iakttagare och har ett öppet sinne för bildning och reformer för de lägre samhällsskikten.

Under den lugna ytan stormar hans inre känsloliv. Han är gift med en 17 år äldre kvinna av finare börd. Hon är hans absoluta motpol. Hon är en impulsiv, utlevande livsnjutare och som inte vill se sitt liv förspillas på den östgötska landsbygden. Hennes lidelse för poesi och konst står Hallberg fullständigt främmande inför. Hennes behov av frihet i alla dess former krockar mot Hallbergs plikttrogenhet och självdisciplin. Det är ett spänningsfyllt kärleksförhållande som går mot en oundviklig upplösning. I Luigi porträtterar Stewe Claeson en kvinna som bryter mot normer och konventioner och som förebådar en ny tid.

Den nya tiden förebådas också av att landet befinner sig vid randen av storstrejken 1909. Wilhelm nås av information om hur arbetsmarknadskonflikterna trappas upp. Han betraktar utvecklingen med dubbla lojaliteter. I ena stunden är han trogen sin klass, i nästa stund känner han sympati med sina anställda och deras familjer. Samhällskonflikten och klassmotsättningarna koncentreras för ett ögonblick till Hallgrens landsortshotell.

Stewe Claeson rör sig försiktigt fram. I den precisa prosan fångar han tiden på ett mästerligt sätt. I miljöbeskrivningarna, genom de politiska frågorna, i sättet han beskriver utvecklingstendenserna och i alla detaljer blir romanen en bildningsresa. Det är inte utan att man tänker sig att Stewe Claeson ser exakt samma tendenser idag och romanen blir hans bidrag till att ge ytterligare ett perspektiv till att förstå vad som händer. Under den ekonomiska krisen idag döljer sig samma maktförhållanden som för hundra år sedan.

Lägg därtill att en fantastisk och omöjlig kärlek driver berättelsen framåt. Wilhelm och Luigi hyser varma känslor för varandra och det flämtar stundtals till i den erotiska glöden. Men olikheterna gör dem till främlingar utan förmåga att förstå varandras språk. Luigi bryter upp och beger sig till kontinenten, där hon kan leva sitt liv. Kvar i Motala hoppas Wilhelm på en snar återförening. I sitt ensamma vemod blir Hallberg alltmer känslig för politiska nyanser i det att klasskampen hårdnar. Och samtidigt alltmer förvirrad över Luigis roll i hans liv.

Stewe Claeson har skrivit en på ytan stillsam, men i grunden explosiv roman om motsättningarnas dialektik. I tystnaden som ibland uppstår mellan raderna hörs koltrastens drill.