Tove Folkessons romandebut Kalmars jägarinnor fick stor uppmärksamhet och nominerades till flera litterära priser, däribland Sveriges Radios romanpris. Den nya romanen Sund hakar i där Kalmars jägarinnor slutade. Givetvis kan Sund läsas helt fristående. Jägarinnorna var ett kollektiv. I Sund är berättarjaget en i flocken, Eva Zackrisson. Tiden är runt millenniumskiftet. Allt är möjligt för en generation som sägs ha alla förutsättningar att lyckas i livet. Tove Folkesson berättar med stor energi och med språk som innehåller skiftande nyanser och uttryck, tätt sammanbundet med tankeflöden och yttre skeenden.

Trots festandet och gänglivet under gymnasietiden och den lätt föraktfulla attityden till de mer välartade ”handbollstjejerna” tillhörde Eva Z gruppen av studiebegåvade elever. Hon tar studenten med MVG i alla ämnen och börjar på Arkitekthögskolan i Stockholm. Där bryter hon ihop på en toalett, lämnar den utstakade vägen och börjar efterforska det gröna gräset på andra sidan.

 

Eva Zackrisson vill inte vara som alla andra, och framför allt inte som överklassungdomarna som hon träffar på högskolan.  Hon vill inte ruta in sitt liv.Hon vill vara fri. Hon vill inte låta ungdomstiden bli en transportsträcka in i ett utstakat medelklassliv. Och framför allt, hon tyngs av sin klassbakgrund som gör henne till en främmande kropp bland högpresterande medel- och överklassungdomar. Alltså, hon drar.

 

Romanen utspelar sig som sagt kring milleniumskiftet och Paulo Coelhos Alkemisten går från hand till hand bland dem som, likt Eva, har självförverkligandet högt på dagordningen. Bli din egen lyckas smed, tro på dig själv och carpa dagen.  I romanen får vi följa Evas sökande;  kollektivboende, Kubaresor, miljöaktivism, kärleksäventyr, flummiga new agediskussioner, livscoacher, musikambitioner. För att bara nämna något.

 

 Det här låter kanske lite trotsigt postpubertalt, lite för naivt och framför allt en svidande karikatyr av unga människors sökande bort från konformitet och medelsvenssonsångest.  Det kunde ha blivit för skruvat och farsartat, men Folkesson förhåller sig med både respekt och fritt från moraliserande till dessa ”drömmande konstnärssjälar”. Men givetvis innehåller Sund i dessa passager en satirisk blick över företeelser i tiden. Folkesson vitala språk ackompanjerar detta på ett föredömligt sätt.

 

Så var det också det här med var gräset är som grönast. Var har tillvaron sin mest betydelsefulla kärna? I Sund finns en parallellhandling, markerad med kursivering av texten.  Språket byter tonläge, det blir vackrare och mer poetiskt. Tankeflödet blir mer insiktsfullt och eftertänksamt. Naturen framträder med ens i starkt sken, tempot växlas radikalt ner. I dessa passager av romanen återkommer Eva till Öland och de gamla släktingar hon har där. Mestadels är det den kärve och filosofiske morbrorn som är hennes samtalspartner. 

 

Det känns som om dessa kursiverade passagerna blir allt viktigare och mer framträdande ju längre in i romanen vi kommer. Öland, på andra sidan av sundet, får representera en annan del av Eva sökande. Där söker hon sig inåt. I någon mening beskrivs det i ett romantiskt skimmer.  Men för Eva är det mer äkta och bestående än det flyktiga och rotlösa flackandet som hon samtidigt befinner sig mitt i. Jag ska inte förenkla det genom att skillnaden består i yta kontra djup. Livsvalen är mer komplicerade än så. Men det är ett moget betraktande i romanform om livsval, och om att söka, och eventuellt också finna en plats i livet där frågan om det gröna gräset någon annanstans bleknar in i oväsentligheten.

 

Tanken är att Sund ska följas med en avslutande roman i trilogin som påbörjades med Kalmars jägarinnor. Ett stort och begåvat projekt som markerar ett nytt författarskap som säkerligen kommer att bestå och utvecklas. Kvalitén finns där i alla händelser.