Karin Alfredsson har valt spänningsromanen som form och uttryck för sitt angelägna budskap om våld mot kvinnor i världen. Det kunde lika gärna ha varit i form av reportage, men med läkaren och gynekologen Ellen Elg som huvudperson fiktionaliserar Karin Alfredsson ämnet i en genre som också fungerar som dörröppnare till en större skara läsare.

Nu är förvisso inte Ellen Elg vare sig deckare eller polis. Det närmaste man kan komma är ett hon är en ofrivillig privatspanare. Så åtminstone i Pojken i hiss 54, Karin Alfredssons femte roman i serien om Ellen Elg. Den här gången befinner sig Ellen i Dubai som medföljande maka när hela familjen flyttat med maken Björn i hans jobbkarriär.  Särskilt rofylld blir nu inte hemmafrulivet, om någon hade trott det. Ellen blir, tillsammans med sin chaufför, vittne till en brutal misshandel som hon dessutom lyckas filma delar av. Chauffören Mumtaz tillhör den stora skaran av pakistanska arbetskraftsinvandrare och han har en god inblick i hur rättvisan fungerar i Förenade Arabemiraten. Han inser att Ellen och han själv befinner sig i fara om det uppdagas att de blivit vittne till händelsen eftersom det är en betydande person som har utfört misshandeln. Han vill att Ellen till varje pris ska förstöra filmen, vilket Ellen inte riktigt anser vara lika nödvändigt.

Det här är upptakten till den egentliga intrigen om hedersrelaterat våld. Mumtaz är ursprungligen från en fattig by i en otillgänglig del av Pakistan. När han nås av ett budskap om familjen har utsett honom att utföra ett hedersmord på sin älskade lillasyster beger han sig genast hem, inte av för att utföra uppdraget, men väl för att ställa saker och ting rätt. Traditionens rötter sitter emellertid djupare än att hans verbala argumentationsförmåga.

Parallellt med detta tilltar hotbilden över Ellen och Mumtaz för att de bevittnat misshandeln. De är själva omedvetna om detta. Istället engageras Ellen i ett fall där systern till hennes hembiträde utsätts för en synnerligen grov våldtäkt av sin arbetsgivare. I det engagemanget får Ellen en inblick i de eländiga villkor som de gästarbetande filippinska hemhjälpsarbetarna lever under.

Karin Alfredsson lyckas hålla samman de olika trådarna förvånansvärd bra. Händelserna som hon låter Ellen Elg bevittna eller engagera sig i har inträffat. I bokens efterord ger hon bakgrundsfakta till de olika intrigerna. Karin Alfredsson må vara förlåten för att när dessa skilda händelser sätts samman med Ellen Elg som nav och medelpunkt kan det kännas tillrättalagt och delvis också förutsägbart. Romanens styrka ligger i engagemanget och den vrede som författaren förmedlar om situationen för miljontals kvinnor över hela världen som dagligen utsätts för övergrepp och våld. Det är en ursinnig stridsskrift mot patriarkala strukturer och förtryck av kvinnor maskerad i spänningslitteraturens form med en effektiv berättartext.

Karin Alfredsson är mycket tydlig i sitt författarskap. Hon inleder efterordet med ”Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.”  Men hon förfaller inte till ”based on a true story”. Romanens karaktärer och intrig ska kunna stå på egna ben, vilket också är fallet.  Pojken i hiss 54 är framför allt en stark och medryckande skildring i ämnet kvinnoförtryck.