Ninni Broms Dahlgren, 2012-10-31

Lovvärt med en berättelse om ett mord utan att märka ut boken som deckare. Den här boken vill mer. Marionetternas döttrar skildrar tre flickor som växer upp i byn dit familjen kom med sin nöjesattraktion, den stora karusellen. En dag hittades deras far mördad, fastbunden på karusellen, förövaren återfanns aldrig.

 Mariana,  bokens huvudperson och  berättare, var den som upptäckte mordet. Hon stannade i byn och hennes affär för dockor och leksaker  blev en plats för många möten. Mamman och systrarna bor också kvar, alla nära varandra. Kring dem går en lång rad av människor ut och in i berättelsen. En främling dyker upp och mystiken tätnar, trådarna bakåt börjar nystas upp.

Ernestam har komponerat en intrig som lockar till läsning men som kunde koncentrerats och förtätats för att beröra mer. Persongestaltningen gör inte människorna riktigt levande.

Kopplingen bakåt är följsam,  särskilt i beskrivningen av den fruktansvärda mobben och konsekvenserna av deras gärningar.  När kvinnotjusaren Jan som luktar häst och överlägsenhet visar upp ärren från barndomens tortyr, bränner det till.  Allt som hände mellan då och nu vill jag veta.  Det tyvärr ständigt aktuella temat - utsatthet och förföljelse kan skildras i många varianter.  Här är det risk att det viktigaste sjunker undan till förmån för berättelsens mer triviala delar.