Nadeem Aslams senaste bok Den förspillda vakan utspelar sig i dagens Afghanistan. Det är en roman om människor utsatta för krig, förtryck och brutalitet. Med ett direkt tilltal, men också med sällsynt poetisk prosa skildras såväl våldsamheter och personliga förluster som vänskap och kärlek. Bokens skildringar är en rasande kritik på de religiösa och politiska övergreppen som under årtionden satt den afghanska befolkningen under lidande och förtryck.

Jag blev våldsamt förtjust i Aslams förra bok, Kartor för vilsna älskande, en svindlande vacker och övertygande berättelse om en pakistansk familj som bor i London, i boken kallad Dasth-e-Tanhaii, ensamhetens öken. Boken är rasande uppgörelse med religiös fanatism och kulturella sedvänjor som förkrymper människors fria vilja. Nadeem Aslam har skrivit ett oförglömligt kvinnoporträtt i modern. Hon skildras med stor respekt och ömhet, men undkommer inte en hård kritik för sin intoleranta hållning mot andras sätt att leva och tänka.

I sin nya roman tar Nadeem Alsam ett större grepp. Fortfarande spelar den religiösa fanatismen en stor roll och när den befruktas med och möter de världspolitiska maktstrukturerna blir resultatet förödande. Det är tydligt att Aslam ägnat sig åt ett betydande av research för sin roman. Han är en ytterst noggrann författare. Kartor för vilsna älskande tog honom elva år att skriva. Den förspillda vakan uppehöll honom under fyra år.

Epicentrum för romanen är den afghanska landsbygden. Där bor den engelske läkaren Marcus i ett hus i skuggan av Tora Bora bergen. I taket sitter böcker fastspikade som ett minne efter hans fru som stenades till döds av talibanerna. Själv har Marcus fått sin hand borthuggen. Deras dotter, Zameen, mördades under den sovjetiska invasionen och hennes son är försvunnen. Marcus amerikanske vän David, en förre detta CIA-agent, var förälskad i Zameen och tillsammans söker de efter spår av sonen. Till huset kommer också den ryska kvinnan Lara som söker sin döde brors öde efter att han deserterat från ryska armén. Av olika anledningar hamnar också den radikale islamisten Casa, uppvuxen på ett barnhem och matat med den religiösa fanatismens di, samt den loka och antiauktoritära lärarinnan Dunia, under samma tak.

Det är många stämmor som hörs i romanen. Alla har de personliga förluster från kriget. De har alla bevittnat de mest obeskrivliga grymheter. Ibland får romanen karaktär av ett kammarspel med vittnesmål från konflikternas olika perspektiv. I nästa stund är den en episk beskrivning av den afghaniska historien och klankulturen. Personernas öden är sammanflätade av krigens brutalitet. Och det stannar inte vid Afghanistan. Romanens trådar spinner ändå ut till Vietnam, Tjetjenien och Bosnien. De personliga ödena bryts och ställs mot de politiska. Det brutala förtrycket från Sovjetmakten och å andra sidan den amerikanska stödet och ansvaret för Talibanregimens seger.

Nadeem Aslam höjer inga politiska pekfingrar. Han beskriver det komplexa skeenden. Hans sympati finns obestridligt bland offren, oavsett från vilken sida de ursprungligen kommer från. Hans romaner angår, de lämnar ingen oberörd. Den förspillda vaken väcker en vrede och avsky mot ideologier och religiös fanatism som tappat det humanistiska perspektivet.