Välkommen till den här världen: är en kärleksberättelse och ett triangeldrama mellan Greta, Simon och Claus. En roman om köttets lustar och själens obotliga ensamhet, om svartsjuka, om förljugenhet, om att vara ung, vacker och åtråvärd, om att vilja hinna med allt, om att vilja vara älskad. Det är en kärleksroman, men verkligen inte en konventionell sådan.

Greta är i i wokbranschen, hon wokar grönsaker och köttslamsor i såser med japanska namn.  Hon bor i det sunkiga konstnärskollektivet Introvert  i Malmö. Greta är vacker, hon är hispig, hon har astma, hon tycker hon om att dansa. Hon är underbar.

Hon tycker inte om att vara konstnärernas musa. Hon vill inte bara vara en funktion.  Hon vill inte höra Ulf Lundell. Ever! Inte Allen Ginsberg heller. 

 

Hon vill ha ett liv.

Tur att hon är bra på att le! Flyttar till Köpenhamn till Miriam.

 

Där finns Simon som läste Svindlande höjder när han var sju, som skriver dikter, som förespåddes ett ensamhetsliv. Redan som liten.

Där är Claus som lever ”on the edge” som har den där beroendegenen, som måste testa gränser. Som varit Simons förbundne sedan 4 års ålder.

 

Greta och Simon träffas på fest och faller i varandras kärlekstörstande och fylleslaka armar. Claus ligger på sjukhus med gipsade ben (sedan han försökte kasta sig ur en rullande taxi).   

När Claus kommer ut från sjukan är Gretas och Simons förhållande närapå ett faktum och triangeldramat oundvikligt.

 

Greta skriver i dagboken ”Jag tror han bar mej hem i famnen sen. Nu har han fanimej fått mej på halsen. Jag undrar om han är rädd. Jag undrar om han förstår att jag är nyhetens behag som kommer att gå över. Jag undrar om han förstår att har man lyft upp mej så får man inte släppa mej” .

 

Han är Simon. Hon är Greta. Ett par. En Claus. En för mycket!

 

Jag gillar boken. Berättelsen är spännande och intressant uppbyggd. Man bävar för slutet...  Men det är framförallt språket som ger språket pluspoäng. Det är poetiskt, fräckt, rappt och väldigt mycket NU.

 Det är spännande in i det sista. Ett triangeldrama av särskild kaliber. En Madonna med Astma,  en snygging med Asperger, en kaboomkille med ADHD. En relationsrysare av rang. 

 

Amanda Svensson har en helt egen ton. Det är en moderna saga, ett poetiskt drama. Lite Majakovskij, lite Lugn men mycket Amanda Svensson.  "Minns att alla är ensamma men vissa mer än andra!"

 

Augustprisnomineringen sitter som en schmäck!