Annika Edlund, 2010-11-22

Den du söker finns inte här är Mia Öströms debutroman. Den är tunn till omfång men stor till innehåll. Språket är avskalat vackert, poetiskt, korthugget. Jag gillar den både till form, språk och innehåll.

Den du söker finns inte här handlar om Florence Nightingale, om hennes barndom och ungdom i en engelsk överklassfamilj med mor, far och den sjukliga storasystern Pop. Allt utspelar sig innan hon drar iväg till Krimkriget, innan hon på allvar bestämmer sig för att bli sjuksköterska (ett yrke som på den här tiden nästan var likvärdigt med att vara prostituerad). Medan mor och storasyster Pop planerar sommarfesten för samhällets alla fattiga barn så vill Florence ägna sin tid åt att tänka på och besöka de sjuka, de nästan döda i byn. Hon värjer sig mot att putsa silver, att koka plommonkompott, att konversera, att tillverka dockor.

Hon vill vara ensam, gömmer sig under trappan, i ett utrymme som ingen känner till. När hon inte kan stänga in sig så kan hon alltid vända blicken inåt. Hon har ett hus, en hel värld på sina axlar. En mor, en far, en syster. De är så tunga att bära. Hon vill inte. Hon vill ut i världen.

Men en man föds till världen och en kvinna till familjen. Det är hon så medveten om. Flo vet exakt vilka organ som ligger innanför korsetten, och hur de är ordnade. Hon vet att hon måste ta ett djupt andetag, just i det ögonblick hon ska knyta.

Kusin W friar och ger henne en vecka att svara. ”Du bad om ett liv, du gav mig en vecka. Du vet inte vem du ställde frågan till”. Hon svarar nej. Om hon inte gifter sig och fadern skulle dö så kommer hela gården, arvet att tillfalla kusinen. Mor, systern och Flo är hela tiden rädda att det ska hända fadern något.

Kusin N friar. Flo svarar nej och förlorar kontakten med N:s familj. Även med hans syster, hennes bästa vän, den vackra kusinen M. ”Om det var hon som frågat, vad hade jag svarat då? ” funderar Flo. Att Flo skulle vara mer intresserad av lesbisk kärlek än att giftas bort med någon kusin för familjens skull, insinueras vid ett par tillfällen. Lite försiktigt men ändå. Garderoben finns där och att hon känner att hon är någon annan, att hon vill komma ut någon gång. Ja, varför inte? Men detta är en fullständig omöjlighet på hennes tid och hon väljer istället ett liv helt och hållet uppslukat till att vårda andra.

Först familjen, byinnevånarna, sedan patienter vid fältsjukhus under Krimkriget. Hon förstår vikten av hygien och frisk luft. En revolutionerande tanke. Flo älskar Gud också men hon litar inte på honom . ”Skall något bli gjort får man uträtta det själv. Det går inte att lägga någon i Guds händer. Skall någon bli frisk får man åstadkomma det själv men det är mycket svårt”. Flo engagerar sig i en pojke, Joseph, som lider av feber allt sedan späda år. Hon öppnar fönstren i de mörka instängda små husen. Hon vill släppa in frisk luft i sjukrummen, men möts av oförstående.

Det är modigt av Mia Öström att skriva om en historisk person. Men jag gillar greppet. Boken handlar kanske inte så mycket om en möjlig Florence Nightingale utan om ett val, ett val att välja bort. Om inre skeenden, om att ställa kvinnofrågan på dagordningen, mot en 1800-talskuliss. Frågan finns där idag likafullt. Familjen – världen. Måste man välja? ”All denna duglighet och ingenstans att ta vägen”.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.