Ninni Broms Dahlgren, 2010-11-22

Irene Sabatini som växte upp i Zimbabwe har skrivit boken Pojken på andra sidan. Hon blev i år belönad med Orangepriset för bästa romandebut. När skönlitteraturen är som bäst ger den oss upplevelser som inte varit möjliga i verkliga livet, inlevelse med människor man inte mött ”på riktigt” och kunskaper som stannar för att de är förankrade i just upplevelser och inlevelse. Så är det med Pojken från andra sidan. Böcker från den afrikanska kontinenten når oss, men inte med den marknadsföring som skulle göra dem lättare att upptäcka och ge den spridning de förtjänar. Det är tråkigt för oss för här finns det stora berättelser som ger möjlighet att vidga vyerna några mil eller så, precis som Sabatinis bok gör.

Vi följer flickan Lindiwes liv och förälskelse i grannpojken Ian, inget ovanligt tema men platsen - Bulawayo,en stad i södra Zimbabwe och tiden - berättelsen utspelar sig från sjävständigheten 1980 och tjugo år framåt ochbakgrunden - en historia som genomsyras rasism, gör läsupplevelsen unik. Lindiwes pappa är färgad, hans far var en vit plantageägare som köpte sig fri från sitt faderskap, mamman är svart, kristen och mycket egocentrisk. Grannfamiljen är vit, Ians far mr Mc Kenzie arbetade och stred i den hårdföra rhodesiska armén. Ian blir anklagad för att ha satt eld på sin styvmor och fängslas. Lindiwe hittar en tändare i familjens grönsaksland. Men vad hände egentligen? Frågan förföljer Lindiwe men hon lämnar inte över tändaren i vittnesförhöret. Efter ett år frisläpps Ian från fängelset och de börjar träffas i allra största hemlighet, det är inte accepterat att umgås över rasgränserna. På varje sida i boken nämns på ett eller annat sätt graden av ”vithet”, tillhörigheten i folkgrupp - ndebele eller shona och de många olika benämningarna på vita och svarta, som rhodies, bhuun, goffel, aff ger en bild av hur uppdelad tillvaron har varit och fortfarande är...

Personerna i boken bär på öden som var och en blir en provkarta över det våldsamma skeende som befrielsen från kolonialmakten innebar. Maphosa, en släkting till Lindiwes familj som nu bor i deras trädgårdsskjul, var en rebellsoldat som drevs av sitt oförsonliga hat mot alla vita, motsvarigheten på de vitas sida, Mr McKenzie tillämpade en uppfostran på sin son i samma våldsamma anda som rådde bland de vitas elitsoldater. Det är två människoöden som visar en glimt av verklighetens hårda polarisering i frigörelsen. Det var en tid då det gick bra för Zimbabwe, ett land rikt på naturresurser, en hoppfull framtid och ett begynnande välstånd anas. Men tio år senare har det politiska klimatet åter vänt spiralen nedåt och ledaren Mugabe utvecklats till en oresonlig envåldshärskare. Det har bildats en elit som ägnar sig åt att skaffa egna förmåner och rikedomar.

Med en rolig och förödande skarp ironi beskriver Ian rikets första dam, Grace Mugabe, kallad First Shopper eller Dis Grace, vid det storslagna bröllopet i mitten på 1990-talet, ett bröllop som kostade 2 miljoner pund. Men varför ser Grace alltid så sur ut, undrar Lindiwe?

Ibland är dialogerna i parets konflikter och möten väl omständliga och utdragna, det känns som om de stjäl plats från det viktiga i berättelsen. Men Pojken på andra sidan stannar kvar i mitt medvetande och lämnar mig med en djupare insikt om kolonisationens oöverskådligt långtgående inverkan på enskilda människors liv.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.