Ninni Broms Dahlgren, 2011-01-18

Bland den gångna höstens nya böcker finns två som handlar om unga kvinnor i trettiotalets Sverige. Spill av Sigrid Combüchen har fått mycket uppmärksamhet och belönats med Augustpriset, den andra Att föda ett barn av Kristina Sandberg är inte lika omtalad men förtjänar att få större utrymme. Boken handlar om den unga Maj som lämnar sitt arbetarhem i Jämtland för att arbeta som servitris i staden, i det här fallet Örnsköldsvik. Jag anar att arbetaridentitet och övre Norrland inte väcker samma lockelse som borglig miljö och det anrika Lund. För mig är det tvärtom, jag utbrister: Äntligen!

Maj bryter upp för att komma ifrån sin hjärtesorg, hon har lämnats av sin kärlek Erik. Hon hinner inte växa i självständighet och styrka eftersom hon ganska omgående blir med barn med den äldre Tomas, fabrikörsonen som nyligen skilt sig. Sedan går det fort, ring på fingret, flytt till Tomas lägenhet i mammans hus och snabbt avslut på arbetet i Kjellins konditori. Utan synligt motstånd låter Maj sig slukas av familjens liv av regler kring bjudningarnas tyranni och andra familjetraditioner som är henne främmande. Hennes ovilja och tvivel stannar kvar inombords, det enda egna hon håller fast vid är den perfekta städningen och konsten att baka småkakor.

Det är ingen jagberättelse men vi är så nära Maj vi kan komma. Lider med henne i osäkerheten och ensamheten, känner kroppens smidighet förloras, ängslas med henne inför födandet och alla krav som hon ställer på sig själv och som känns i luften hon andas. Ibland vill man som läsare desperat ropa: Stå på dig, gör som du vill! Men tänker snart att hon är ju så ung. Det är något med Tomas, som vi anar före Maj, det finns få hemligheter i texten. Det ständiga groggandet, besöken på Backfickan – parallellerna till Kerstin Thorvalls bortgifta mamma i När man skjuter arbetare, dyker upp i minnet.

Maj har ingen aning om familjens ekonomi och törs inte fråga heller, Tomas sätt att låsa dörren från utsidan när han försvinner bort är symptomatisk; att stänga inne för att hålla Maj utanför sitt liv.

Språket har naturalistiska drag, även som läsare svettas och kväljs man och känner ofta av dålig lukt. Stilen är alldeles egen och ibland ganska utmattande med sin krävande intensitet. Författaren kommenterar på några få ställen Maj som gammal. Det hade inte behövts här, jag vill istället höra den fullständiga berättelsen om Majs liv, hur det gick för henne, om hon krympte mer och mer eller tilläts växa och ta plats som egen individ.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.