Jan-Olov Carlsson, 2012-10-28

Scenen är Melbourne, Australien, som också är författaren Christos Tsiolkas hemadress. Örfilen är hans internationella författargenombrott, med miljonupplaga och Bookerprisnominering. Örfilen är en roman om lojaliteter och konsekvenserna av detta. Det är också en roman om moral och gränsdragning. Men framför allt är det en intressant och rik skildring av hur ett sönderdelat och allt hårdare samhälle även griper in i den välmående medelklassens liv.

Händelseutvecklingen i romanen hängs upp kring en örfil som tilldelas en ouppfostrad och provokativ fyraåring. På en grillfest irriterar fyraåringen Hugo de vuxna såväl som andra barn. När en förälder ingriper i en konflikt mellan Hugo och ett annat barn utdelar han örfilen som får den trevliga grillfesten att rämna. Sällskapet klyvs i två delar: de som såg en barnmisshandel och de som såg en obetydlig incident som råkade ske.

 

Kapitelvis ägnas de olika festdeltagarnas motiv för sitt ställningstagande och handlande. Med den gemensamma örfilsupplevelsen som epicentrum vidgas ramarna till ett större och bredare perspektiv där Tsiolkas har en närsynt blick riktad mot olika moral- och samhällsproblem och där man också kan känna författarens frustration över vad som sker i samhället.

 

Det är ett heterogent samhälle där klass, etnicitet och religion påverkar vardagens alla beslut. Grillfestdeltagarna själva är ett uttryck för detta. Betraktandet av örfilen sker i skenet av dessa utgångspunkter, inte bara konsekvenserna av själva örfilen utan också av förutsättningarna för den och föräldraansvaret för barnens uppträdande. Den utdelade örfilen är en katalysator. Den utlöser stötvågor in i bekantskapskretsen.

 

Det var hemma hos Hector och Aisha som den ödesdigra grillfesten hölls. Det var också Hectors kusin som höjde handen och slog barnet. Som grekiska invandare har de en stark familjesammanhållning i det att de tolkar världen från sin exil. Hectors äktenskap med indisktättlade Aisha utsätts för en stark lojalitetsprövning efter händelsen eftersom Hugo är barnet till Aishas äldsta väninna. Men inte bara det. Hectors kärleksaffär med en betydligt yngre kvinna och dessutom arbetskamrat med Aisha hotar att slå sönder deras utpräglade medelklassidyll. Svängarna tas ut ordentligt men utan att belasta romanen med för mycket av moraliska principer, eller snarare avsaknaden av dessa.

 

Tsiolkas använder tidvis ett rått och ganska brutalt tilltal i romanen. Det ligger en rå underton av rasism, sexism och klassförakt. Hugos föräldrar är arbetarklass och frågan är om aversionen mot den bortklemade och överbeskyddade Hugo i lika hög grad är ett klassförakt riktad mot föräldrarnas bakgrund. Männen, som i romanen uppfattar sig själva som familjens likväl som samhällets stöttepelare, tar droger och är sprängfyllda av sexism och testosteron. Mellan könen, mellan generationerna och mellan de kulturella olikheterna skaver vardagens problem. Ibland briserar det, men oftast trycks det undan så att alla kan leva vidare i konventionens tecken. De olika lojaliteterna ställs mot varandra inte minst familj mot andra sociala relationer. Valen måste göras.

 

Romanens outsider och författarens alter ego är den unge och osäkre Richie. Han finns hela tiden med i utkanten av händelserna med flyttas allt längre in mot mitten. Han får en relation till Hugo och till flera av dem som står i händelsernas centrum. Han blir den som slutligen får bära upp idén om vilken lojalitet som är viktigast. Det är lojaliteten med sig själv och sin identitet. Det kan vara svårt och smärtsamt, men man kan aldrig svika sig själv och leva lyckligt. Efter den dramatiska upplösningen finns åtminstone förutsättningarna till detta för Richie. Han lever och han kommer ut, vilket också Christos Tsiolkas gör och har gjort.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.