Jan-Olov Carlsson, 2012-12-04

Det skaver betänkligt i inledningen av Ian McEwens roman. Kanske är det för de högt uppdrivna förväntningarna som alltid när McEwans penna varit i farten, men lite oroligt undrar jag om han har tappat det litterära handlaget. Så är det inte, den medvetna stilen och uttrycket är, om än inte formfulländning, så åtminstone en konsekvens av den intrikata fortsättningen. McEwans katt och råtta-lek med läsaren i spionromanen Uppdrag Sweet Tooth kan börja.

Den litteraturintresserade studenten Serena Frome börjar sin bana med matematik som huvudämne. Ett inte helt lyckad val visar det sig. Hennes begåvning var inte i nivå för en akademisk karriär och istället hamnar hon en anställning som skrivbiträde inom MI5, den brittiska underrättelsetjänsten. Via författare som Solzjenitsyn, Koestler, Milosz och Nabokov känner hon en samhörighet med kalla krigets antikommunism.

 

Inom MI5 kläcks idén om att intervenera i den intellektuella miljön som tycks vara tummelplatsen för vänsterrörelserna. Operation Sweet Tooth går ut på att ge generösa stipendier till författare som inte låtit sig duperas av den förföriska vänsterideologin som svept fram över Västeuropa sedan slutet av 60-talet. Författare i vardande så att säga, och med potential att bli inflytelserika en vacker dag. Den unga, vackra och litteraturälskande Serena får lämna sin obetydliga skrivbiträdespost och utses som kontaktperson för en ung författare av det rätta virket. Hon ska under en väl kamouflerad täckmantel ta kontakt med en ung och talangfull författare, Tom Haley.

 

Den vänsterliberale McEwan kan sin engelska 70-talshistora då uppdrag Sweet Tooth ska inledas. Han beskriver i grova drag regeringens Heath politiska ambitioner, gruvarbetarstrejken, den alltmer utvecklade frihetskampen på Nordirland och IRAs bombningar i London. Det är inte utan att man dessutom kan ana att Tom Haley bär drag av McEwan själv. Han slog också igenom i början av 70-talet och likt Tom skrev han noveller, inte olika de som refereras i romanen.  Dessa novellgenomgångar blir ett märkligt men välkommet litterärt stilbrott i det att Serena  helt låter sig uppslukas och utförligt refererar några dessa i romanen.

 

Romanen inleds med avslöjandet om att Serena fick ett föga hedervärt sorti från uppdrag Sweet Tooth.  En bidragande orsak är förstås att hon som agent inleder en kärleksaffär med Tom som inte ont anande blir en bricka i MI5 politiska sold. Avund, svartsjuka, intriger och konspirationer är de klassiska ingredienserna som McEwan rör samman med lekfull hand. När Tom får ett pris för en dystopisk roman, långt ifrån det tilltänkta budskap han förväntades förkunna, börjar hjulen snurra allt fortare i deras relation. 

 

Så mycket mer kan inte berättas utan att avslöja för mycket. Det finns en samhällskritisk blick i det mesta som den mogne McEwan företar sig. I de senaste romanerna, ”Hetta” och ”Lördag”, var det påtagligt. Så även i Uppdrag Sweet Tooth, men det är ändå inte budskapet som blir det bestående intrycket. Det är istället hur McEwan driver spionintrigen till sin yttersta spets, till och med över stupet. Och när han hoppar gör han det med ett skoningslöst skratt som ekar över den förbryllade och omtumlade läsaren som trodde sig hänga med i intrigen.

 

Det är kanske inte en av Ian McEwans främsta romaner. Det är inte heller så mycket av John le Carré i vare sig spänning eller stämning. Det är alltför lekfullt. Och det är därtill alltför mycket av litterära kopplingar och blinkningar för att kännas som en ”riktig” spionthriller.  Men det är tveklöst underhållande av en författare som med en mellanbok ändå håller högre nivå än de flesta andra.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.